Välkommen in på chinchilla.ifokus annars.

Om en chilla är gosig eller inte beror väldigt på individen. En bebis är mindre gosig än en vuxen som har lugnat ner sig. De kan mycket väl sitta i famnen och gosa en stund men de blir aldrig någonsin några marsvin som sitter still hur länge som helst.

Har man dem lösa i rummet och sitter på golvet så är de mest runt och springer men kommer gärna och klättrar upp i knät en stund då och då för att sen springa iväg och leka vidare.

Chillor ska aldrig någonsin vistas utomhus, vare sig i sele eller i bur. Vårat klimat är inte alls gjorda för chillor och risken är väldigt stor att de blir sjuka.
Angående sele så är chillors skelett väldigt skört så ett sele kan lätt bryta ryggen på en chilla ifall den skulle skutta iväg och det blir ett ryck i selen.

Chillor är underbara djur, tycker ju jag då som haft dem i massa år och föder upp. Men de är ju inte det ultimata husdjuret för alla. Som med alla djur så är det ju olika vad man tycker om och uppskattar hos ett djurslag.

Men att de är mysiga, varma och gosiga kan nog alla komma överens om.

Tack så mycket för dina svar!
Har alltid trott att chinchillor är ganska sega djur, men sedan så sökte jag lite på internet och det verkar som om det är mycket spring i benen på de!
När jag var liten ville jag så gärna ha chinchilla, men jag hade ju ingen aning om vad det innebar! Så det känns skönt att kunna få svar på gåtorna
Vad är det som du finner mest positivt hos chinchillor?

Jag tycker de är oerhört personliga. Ingen chilla är den andra lik. De är väldigt intelligenta, inga problem att lära dem att komma på inkallning. Många lär dem trick också.
De är så otroligt mjuka och underbara, de är som gosedjur fast på riktigt.

De fäller inte päls så som en del andra djur. De fäller två gånger om året en del men annars så sitter pälsen fast.

De är renliga. Om de är ute och springer så hoppar de in i buren (om de har buren i samma rum såklart) när de är kissenödiga och kissar där.

De passar folk som går i skolan och arbetar för de är kvälls och nattaktiva och har alltså inga problem med att vara ensamma hela dagarna för de sover ändå.

Det finns massa positivt att säga om dem, men vill tillägga en sak bara. Chillor ska bo två och två precis som marsvin och råttor m.m.
En ganska viktig sak tycker jag:)

Förlåt för lite trådkap här nu, men vi har en chilla i skolan som är över tio år iaf, har för mig han är 15, och hans partner dog ganska nyligen så han är lite deppig. (därför jag pysslar med honom varje dag osv när vi är nere i smådjursstallet) Det är bestämt att han kommer få bo ensam livet ut nu eftersom han är så gammal och det kommer bli trubbel att sätta ihop honom med någon ny partner. Jag har gerbiler, och där sätter man ju ihop äldre gerbiler med varann ändå så jag är lite kluven. Så stämmer detta om att han borde vara ensam livet ut?

För övrigt så kan jag säga att det är helt underbara små djur! Jag har lite extra ansvar för han som blivit ensam i skolan nu, och jag är helt fäst vid honom. Hade inte mamma sagt nej så hade han flyttat hem till mig och fått leva sina sista år här där någon har mer tid för honom. Så fort vi är i smådjursstallet tar jag upp honom, och under tiden vi pluggar osv sitter han alltid på min axel eller ligger och sover på min nacke. Dom är ju ganska så sköra i kroppen, och deras päls är underbart mjuk. Dom är som små levande gosedjur typ, eller ja, han jag har hand om är iaf Han älskar verkligen att kela!

Det är väldigt olika hur chillor reagerar när deras burkompis dör.

Det finns chillor som klarar ensamlivet bra om man tillbringar massa tid med dem. Det finns chillor som sörjer såpass mycket att de slutar äta och till slut lägger sig ner och dör.

Just när han är så gammal bör man ju fundera lite. Har man tänkt att fortsätta att ha chinchillor även efter att han har dött?
Ska man det så tycker jag man definitivt ska sätta ihop honom med en kompis.
Nackdelen blir ju att han bör sättas ihop med en bebis-hane. Om han inte är kastrerad förstås, då kan han ju sitta med vem som helst.
Chillor kan faktiskt bli ordentligt deppade när deras partner dör. Att ha haft sällskap hela sitt liv och sen bli ensam och inte ha någon att "prata" med måste ju vara oerhört jobbigt.

Men om han sätts ihop med en bebis-hane så blir ju den hanen ensam om några år och behöver då en ny kompis.
Så man behöver ju ha en plan där.

Personligen tycker jag ju inte att någon chilla ska behöva sitta ensam. De är sociala djur som behöver kontakt även när "deras" människor ligger och sover. De behöver någon som pratar samma språk. Och vem som helst som sett två chillor sova tätt tillsammans vet hur mycket de uppskattar varandras sällskap.

Så hade det varit min chinchilla så hade jag satt ihop honom med en bebis-hane direkt.

#5 Ja eftersom han bor i skolan så får han ju inte så mycket tid som han egentligen behöver. Jag är i smådjursstallet varje vardag och då pysslar jag med honom hela tiden, men mer än det får han inte. Skolan har ett annat chillapar också, och efter att han här har gått bort kommer där sättas in ett nytt par i den buren. Så chillor ska det fortsättas med, men ändå vill dom inte låta honom få nytt sällskap. Han är intekastrerad så vitt jag vet tyvärr.

Han äter som han ska vad jag vet, hur det har blivit nu över lovet vet jag inte. Ska dit på onsdag igen så ska kolla honom då. Han är väldigt deppig, det märks tydligt. Speciellt när han ser det andra paret reagerar han stort, sorligt att se faktiskt. För dom som bor i par är ju intill varandra dygnet runt, medans han får sitta ensam. Hade det varit min hade jag också satt ihop honom med någon annan, jag tycker inte djur som är så "beroende" av en partner ska behöva bli ensamma.. Ska prata med läraren på onsdag och se vad hon säger. Tack så mycket för svaret, nu ska jag sluta kapa den här tråden ^^

Chinchillor låter verkligen underbara! Får se om jag har tid att komma och hälsa på hos någon uppfödare någongång för att kunna kolla lite på hur de är in real life Hade en kompis som hade chillor, men tyvärr så hann jag inte se de fören de sålde de!

#6 Chillor kan ju leva i över 20 år och när han reagerar så på det andra paret så kan han faktistk mycket väl sörja ihjäl sig.
Det känns väldigt hårt och jag får lite ont i magen när jag läser det:(

#7 Ja, hälsa på hos någon är ju det allra bästa.
Kommer ihåg en gång när jag hade en hel familj hemma som aldrig träffat chillor förut. Mamma, pappa och två barn. Pappa var jätteskeptisk, chillor var väl inget roligt.
Men efter att ha suttit i en timma på mitt obekväma golv och haft chillor överallt och högt och lågt, i famnen, i ansiktet, på axeln osv så var hela familjen helsålda på chlllor och åkte genast hem och påbörjade ett burbygge. Sådant är riktigt roligt:)