Taggmöss brukar vara aktiva men inte jätte svåra att få tama. Fick 4 stycken från danmark själv. Aldrig hanterade men jätte sociala och lätt hanterliga.

Men skulle rekommendera att din fick en kompis. De gillar att bo med flera. Vanliga tamråttor ska inte bitas. Att de biter är rent avelsfel. En rätt avlad tamråtta biter aldrig. Dominans/bitandet är en genetisk defekt som är väldigt lätt att nedärva och därför bör man köpa från uppfödare som har lite koll. Inte ens när de blir rädda/trängda ska de bitas.
Samma med möss. Väl uppfödda möss från uppfödare är ytterst sällan rädda.
Du lade 3 veckor på att få din tam. Ska inte behövas mer än så på råtta/mus att få dom hanterbara. Men som sagt hänger helt på aveln. Grossist djur brukar sällan vara roliga.

De taggmöss jag haft är som dag och natt. Hälften var svår hanterliga, livrädda, energiska, aggresiva. De bet varandra och mig. Men andra halvan var roliga, lätt hanterade, enklare att underhålla så de mådde bättre.
I det stora hela ligger det mest på vad föräldrarna var och vad de bar på. Samt hur djuret växt upp, utsatts för och hanterats under uppväxten.
Allt hänger på aveln, genetiken och uppfödningen.

Ok, trodde det brukade ta ungefär så lång tid att få en mus tam. Men han är ju en taggmus, så de kanske kräver lite mer. Har också hört om att råttor kan ärva dominanta beteenden så att de börjar bitas.

Men skulle det inte vara svårt att para ihop honom med en annan taggmus? de bör väl känt varandra sen de var små för att inte börja slåss?

Synd att taggmöss inte kan bo med vanliga möss, för de är ju olika arter.

Jag såg det som att det var bra att han bodde ensam när jag köpte honom. Har försökt få hemuppfödda dvärghamtrar att bo tillsammans. Men det har inte fungerat. Beror ju på att de är ensamdjur, men endel sa att det skulle vara värt att testa. i den första kullen på vita hamstrar fick två honom bo tsm. De höll sams och var jätte mysiga. Men sen dog en av dem när de var 10månader =( så jag fick ju aldrig veta om dedt hade hållit.  i andra kullen försökte jag få två agouti honor att bo ihop. Men jag märkte att en av dem inte mådde bra då, för hon vågade aldrig komma ut ur huset.  så jag delade på dem när de var 4mån.   nu är de sista honorna snart ett år, och honan som gömde sig förut är jämt vaken nu. Så Alice skrämde antagligen henne med sin dominans, så hon vågade inte göra någonting.

Vet ju att vanliga råttor o möss brukar kunna bo tillsammans. Men har hört av två på internet att deras atggmöss börjat slåss. Så jag skulle inte våga testa det..

Taggmöss vill ha rätt stort utrymme, går de för trångt kan de börja slåss. Mina taggmöss (tre hanar) har aldrig slagits, de trivs hur bra som helst samman. :) De är flockdjur, och ska ha sällskap om det är möjligt för dem.

Menar du att vanliga råttor och möss går tillsammans, alltså möss och råttor, eller att möss går flera tillsammans, och råttor går flera tillsammans? :) Bara så att jag förstår hur du menar, för råttor och möss ska inte gå tillsammans blandade arter. Råttorna kommer annars att bita ihjäl mössen.

Att råttor bits är väldigt ovanligt, till och med om de är dominanta. Oftast, om man stöter på råttor som bits, så bits de på grund av rädsla, inte något annat, och det går vanligtvis bort väldigt snabbt med hjälp av hantering och kärlek.

Det går inte att jämföra med hamstrar. Taggmöss är flocklevande, det är inte hamstrar. :)

#4 Det du skriver om råttor är fel ;-). Inte allt för ovanligt att de bits pga fel avel där dominans/aggresivitet. Oftast ligger det på grossist djur som man köper via zoo eller hos icke kunniga uppfödare. Men även stor risk hos kunniga uppfödare som har rejäl koll på linjerna. Just pga det är så lätt nedärvt från långt bak i en linje. Men det är mindre chans på väl avlade råttor från seriösa personer. Mariotet av de råttor jag ägt och fött upp nu under 10 år så har de från seriösa uppfödare gett mig minst problem och levt längst.

Och råttor ska INTE ens bitas av räddsla. En bra avlad råtta ska på sin höjd markera med tänderna om den har ont eller känner sig trängd, men inte bita hål!
Senaste året har jag avlivat över 10 råttor som gått till ren attack på människor och andra råttor. 4 hanar har fungerat med människor men inte med råttor. Så dessa blev kastrerade och  3 går nu ihop med andra råttor i små flockar. 1 blev inte ens lugn av kastreringen och började ge sig på människor så han avlivades.

Nej arter får inte blandas. Men nej det är inte hundra att råttor biter ihjäl möss. De flesta brukar inte vara så aggresiva att de går till attack och biter ihjäl andra djur. Men det är väldigt dumt att prova. Men det finns en mus som diade upp en råtta eller om det var råttan som diade upp möss. Själv har jag haft möss ute samtidigt som råttorna. Men jag vet vad jag håller på med och jag känner mina djur utan och innan. Ja ändå väldigt puckat och inget folk ska testa.

Nej, jag har inte fel. ^^ Det är vanligare att råttor bits av rädsla än dominans, helt enkelt för att aggressivitet på grund av dominans är ovanligare än rädsla hos grossistdjur. Jag har också hållit på med råttor i snart tio år, och uteslutande med grossistråttor. En period inriktade jag mig enbart på råttor som var fruktansvärt bitska, och var bland annat på djuraffären och fick bort bitbeteenden hos råttor som bet. Den djuraffären fick bland annat in extremt många råttor en gång (det var flera år sedan) från en som hade misskött dem, haft honor och hanar och deras ungar, allt från nyfödda till halvvuxna, tillsammans, naturligtvis okastrerade. Hälften av alla könsmogna honor var dräktiga, alla var ohanterade och livrädda och nästan alla bet. Det tog väl högst ett par veckor tror jag innan alla var hur keliga som helst.

Av alla råttor jag har stött på så är det bara en som har varit "ohjälplig". Han hade inget bitbeteende som gick att utläsa via kroppspråk, han bet helt oprovocerat, utan någon som helst rädsla, och inte alls som försvar. Och han bet fruktansvärt illa också. O.o Han avlivades förstås.

Av råttor som har varit dominanta så har det varit några stycken som har bitit ibland, för att de har känt utmanade och/eller trängda. Dominanta råttor ogillar till exempel att man tar dem över ryggen och liknande, särskilt när de är just dominanta (du vet, raggar, går på tå och sidledes, "svettas", och så vidare), och sällan biter de om man undviker att pressa dem. Naturligtvis är det ett dåligt beteende och absolut inte hur en råtta ska vara, men har man den ändå och det går att undvika att pressa den till att bitas så kan man ju både för sin egen och råttans skull undvika blodvite. ;) Dominans går ju inte att fostra bort med hantering. Däremot brukar jag avliva råttor som är för dominanta, som lätt känner sig trängda.

Två råttor har jag kastrerat, den ena för att han tjafsade med och provocerade alla andra råttor i flocken, och den andra för att han var fullständigt skräckslagen för andra hanar. Han gick bra ihop med honorna efter kastrering, men han var livrädd för dem också i början, sedan blev han helt frälst i sitt sällskap. ^^ Han var kring året gammal och hade gått ensam fram till dess, och jag fick honom från djuraffären för att en karl hade lämnat in honom och sagt att råttan var helt sjuk i huvudet, elak och bitsk, och det bästa vore om han blev ormmat. Det skulle tydligen inte ens gå att röra vid honom för att han var så elak. Jag stoppade in handen och gosade med honom så fort jag kom till affären, jag visste inte ens om hans "rykte". :P Båda råttorna var jättefina, och bara han som var livrädd för hanar har bitit mig. Det var endast av misstag han bet mig, för jag stoppade naturligtvis handen emellan när han var på väg att bita en av mina andra hanar som tänkte hälsa på honom. Jag ville se hur han betedde sig mot andra råttor, och det var väldigt snabbt överstökat. ^^ Kastrering på en gång förstås.

Om en råtta är väldigt rädd så är det inte alls onaturligt att den bits. Jag tycker inte att det är konstigt och absolut inte fel. Rädda djur bits för att försvara sig, inte för att vara elaka. Djur ska för övrigt inte behöva vara så rädda att det behöver gå så långt, men köper man en råtta från djuraffär som är helt ohanterad eller felhanterad, kanske har ohyra/sjukdomar, går i trånga burar, och så vidare, och faktiskt har anledning att vara rädd, så kan man inte kräva hur mycket som helst av dem. Jag har tagit hand om flera råttor som har varit livrädda och bitit för att försvara sig. Inom vanligtvis ett par veckor är de en helt annan råtta som istället kommer rusande till burdörren och hamrar på gallret för att komma ut, och de skulle aldrig ens drömma om att bita igen. Det är inte konstigt alls. Ska man då klandra råttan och döma den för hur den var innan den ens hade haft någon vettig mänsklig kontakt? Det är djur vi pratar om, inga helgon som ska tåla och klara hur mycket som helst. ;)

Det är inte hundra, det menade jag inte heller, men risken är för stor för att tas. Särskilt med honor, de har betydligt större jaktlust än hanar. För 6-7 år sedan lyckades ett gäng råtthonor slita upp nätet i sin dåvarande bur och rymma ut i mitt rum. De bröt sig in till en av mina dåvarande möss och bet ihjäl honom. :/ Min favoritmus dessutom. Så det är bättre att vara på den säkra sidan och vara försiktig. Jag har haft tur också, för jag har även haft en annan mus under samma tid som lyckades klämma sig ut genom sitt galler och klättra in i hanarnas bur, men de var så lata så musen kilade runt i deras bur medan de låg kvar och bara myste och sov på sina favoritplatser. Soffpotatisar.
Det du menar är råtthonan som diade upp en musunge tillsammans med sina små råttbebisar. ^^ Den historien är fantastiskt, och bilderna är så otroligt gulliga. :P

Förlåt för mitt jättelånga inlägg. :P Jag borde ha bantat ned det litegrann, men jag är för trött för det. ^^ Jag ska nog gå och sova en liten stund tror jag minsann.
God Jul!

Mina jakt elaka ätande honor på bilden ;-). Råttor dödar även andra råttor. Inte jätte ovanligt att det slår slint där heller. Hänger helt på att känna sina djur och veta var man har dom. I dagsläget har jag 7 av 32 råttor som jag inte skulle kunna lita på runt andra djur. Speciellt mindre. Men fortfarande puckat att testa. Kommentar till andra som läser tråden.

Men nej rädda råttor ska inte bita hål. De ska inte bita varandra eller människor. Då är det i grund redan ett fel från början som ligger på uppfödningen. Dvs miss i val av avelsdjur eller att inte bry sig om vad de bär på och avla på vad som. Samt uppfödningen i sig, det 2 månaders jobb det tar att föda upp en råtta. Planering av avelsdjur till avvänjning och flytt till nytt hem. Allt ligger under uppfödningen.
Jag säger inte att många fall inte kan hjälpas men de ska inte bita hål! då är det fel på genetiken och uppfödningen.
En uppfödare som skiter totalt i genetik och hantering. De föds i labb burar, sätts på zoo med skrikande fåglar och dryga ungar. Mot en råtta som är väl planerad och gentomtänkt i genetik. Sedan hanterad och utsatt för ljud och hantering på en normal anpassad nivå. Ena är mer ostabil och rädd, andra stabil och mer trygg. Både kan stressas ingen bör bitas eller gå till attack. Men det är stor chans att den grossist råttan som inte lärt sig något annat, kommer bita. Då ligger felet på uppfödningen. Skulle beteendet inte förbättras på någon månad som alla djur bör få på sig att utredas. Så kan man oftast säga att det ligger mycket på genetiken. Kommer en råtta direkt från seriös uppfödning och den biter/går till attack. Så är det oftast en gen miss och råttan kommer bli dominant som äldre i olika grader.

Men det börjar bli väldigt off topic. Så rått diskussionen kanske bör fortsättas på rattor iFokus istället.

Nu har jag kopierat och klistrat in vår diskussion, samt svarat på din senaste kommentar förstås, i en ny tråd på Råttor iFokus. :)

http://rattor.ifokus.se/discussions/4ef6a41088f4725e8600206d-diskussion-ang-rattor-som-bits-o-dyl

#4 menar såklart att råttor är bra på att bo med råttor och att tammöss funkar bra med tammöss =)

Förlåt om man frågar men har du bara en taggmus? :o för vad jag har hört om dom ska dom vara två :o  Själv har vi ett par

#10

Han var bara en på  djuraffäeren. de sa att de hade en till förut. undrar vad som kan ha hänt me den?

#11 kan ju blivit köpt men utav det jag har hört av andra som har och vad jag har förstått när jag har läst runt lite om dom så ska dom helst vara fler

#12 mm jag vet, men jag tror han är nöjd ändå. han är glad om han får uppmärksamhet och så tycker han om att hoppa runt o springa i sitt jul =)

förresten så finns det ju ingenting att göra åt det, tror det är för stor risk att köpa en hane åt honom. För de kan ju börja slåss eftersom de inte är syskon.

#14 jo det kan ju hända dock är dom dräckiga 2månader så du har annars tid att hitta köpare hehe xP

Jag har också skaffat mig taggmöss nyligen vilket faktiskt var en helt ny upplevelse jämfört med möss och gerbils som är det jag har haft mest av innan.

Jag har också hört och tar nästan för givet med de flesta gnagare att de vill vara flera och köpte därför 3 st hanar som jag har i ett förhållandevis ganska stort terrarie (100*40*40cm). Två av dem är trevliga och går att ha och kela med och liknande medan den tredje inte ens går att locka fram med godis.

De äter dock väldigt lite så jag undrar hur mycket mat det är lämpligt att ge dem per individ och dag?

Vill bara kommentera det ni säger om dvärghamstrar… dvärghamstrar ska inte leva ensamma. Guldhamstrar däremot gör det, det är lag på det. Dvärghamstrar mår oftast dåligt utan sällskap, och ska få chans till burkompis, precis som möss och råttor. Risken för bråk minskar om man köper välavlade djur, och har stort utrymme samt vet hur man ska gå tillväga under ihopsättningen. 

Och dessa faktorer spelar roll bland alla djur.

#16 Nja, det är inte riktigt sant. Eventuellt gällande roborowski, de bör man hålla i grupp, men det är skillnad mellan dem och till exempel vintervita. Vintervita är inte flocklevande, de är parlevande (alltså hona+hane), och i perioder är de inte ens nödvändigtvis det. Aggressivitet till och med från honor gentemot hanar är inte särskilt ovanligt hos dem, exempelvis efter parning. Aggressivitet mellan ungar är inte heller helt ovanligt.

Chansen att de går ihop är naturligtvis större om man köper från någon som målmedvetet har avlat på individer som går ihop med andra, men de är fortfarande inga flockdjur naturligt.

Man bör anpassa sällskapsråden på individnivå när det gäller dvärgar, så att man inte har som universalråd att säga åt folk att köpa två eller fler, trots att risken kanske är väldigt stor att det kommer att gå åt pipan. Jag har aldrig haft samkönade dvärghamstrar som har kunnat gå ihop någon längre tid, utan att efter en tid bli så aggressiva gentemot varandra att det skulle ha resulterat i dödsfall om jag inte hade separerat dem.
Jag tycker att det är väldigt bra med uppfödare som inriktar sig på avel som främjar dvärgars acceptans av artfränder, liksom det är bra med musuppfödare som inriktar sig på att avla fram möss där hanarna accepterar andra hanar (vilket inte är ett naturligt beteende för mushanar).

#16 jag har haft två dvärghamster kullar (ryska vintervita) och först var det fyra ¨honungar och en hane. Honorna delade jag upp två och två. Så de lågrangade lata bodde ihop och de dominanta spralliga bodde ihop.

en av de lågrangade fick en sjukdom så hon började jaga svansen hela tiden. Det gick blev bättre, men hon var tvungen att bo själv.

De andra två honorna funkade jätte bra ihop. Men sen dog en av dem, hon satte en jordnöt i halsen. =(

Den första kullen var pärlemor färgade. Sedan skaffade jag som sagt entill kull av en agouti hona och en hane med samma färg.

De ungarna fick bättre leder och päls. Det blev fem hanar och två honor. Honorna fick bo tillsammans tills de fem månader, sedan började den dominanta skalpera den andras mage. Så jag delade på dem.

Som jag ser det är inte ryska vintervita hamstrar flockdjur för de börjar i stort sett alltid slåss! särsklit hanarna. Honorna mera mobbar varnadra. Men hanarna kan plötsligt slåss på liv och död!

#15

Har du vanliga taggmöss eller stora egyptiska? Min hane är en egyptiskt taggmus och jag gissar på att han väger 80-90g

Han äter lika mycket som en glupsk dvärghamster.

#19 Mina tre är också egyptiska taggmöss, tre hanar men de äter inte alls lika mycket som din gör. Var och en äter mindre än vad en dvärghamster gör vilket jag tycker verkar ganska oroväckande om man tittar på deras storlek. Ändå så har en av dem varit ricktigt tjock sedan innan jag köpte dem och visar inga som helst tecken på att gå ner i vikt.
De är väldigt aktiva men dock inte så tama som jag skulle villja ha dem men hanterar dem ändå flera gånger om dagen . Men jag tycker som svar på din fråga om vad som är skillnaden mellan denna och möss är att: Jämfört med gerbils så äter de lite och har inte samma tendens att gnaga sönder allting lika fort samt att de är svårare att få tama och bitts oftare. (Om man tittar på mina taggmöss jämfört med de gerbils jag har haft.) Taggmöss är även mycket mer nyfikna och aktiva och man kan ibland bara ha jättekul när man tittar på medan de utforskar hela sin bur femtioelva gånger efter städning eller efter att man placerat in ETT nytt föremål i buren.

#20 haha min kompis säger att varje gång man tar upp Robin och sätter ner honom i buren igen ser han ut som om han aldrig har varit där, springer runt och undersöker ivrigt. Dåligt minne? :S

din tjocka taggmus kanske inte behöver så mkt mat för att han har så mkr reservfett? dina andra möss kanske börjar äta mer sen. Jag har en dvärghamster nu som typ aldrig äter! hon hamstrar allt i sitt hus. Hon var tjock förut, så hon vill väl inte att dte ska hända igen xD

Vad heter dina möss? hur länge har du haft dem?

Jag har haft Robin i typ 5 veckor, och han är jätte tam och går alltid upp i handen =),men han vill gärna rymma ut ut buren oxå :/

tycker han är mycket nyfiknare och aktivare än mina hamstrar. Men han kan dock, precis som dina bitas lite ibland. Han biter inte hål, mera naffsar lite tjurigt för att han inte vill in buren eller om jag luktar konstigt.

endel av mina hamstrar naffsar mer, men det känns knappt. Robins tänder är vassa och spetsiga, så det känns som att få en tjock nål i handen.

tycker Robin är väldigt social och snäll för att vara taggmus, han bor ju dessutom ensam. Bilket kan göra dem tamare eller skyggare.

Skulle gärna para honom nån gång.

#21Jag har haft mina sedan 2:a december. En av dem, den som jag har ute mest, bits väldigt hårt för att vara mus och en gång så vägrade dden släppa handen och höll då kvar ett bra tag. Den musen (somm för den delen heter bobby) biter nästan alltid så att det börgar blöda när han biter men jag släpper inte in honom när han gör det ändå. Sedan har jag spöke den tjocka som dessvärre är väldigt skygg vilket den har varit ända sedan jag köpte honom men det har blivit bättre nu och han vågar till och med ta godis ur handen på mig. Den sista har jag kallat my då jag köpte honom i en djuraffär i tron att alla tre var honor men så var det visst inte och det såg jag för ett tag sen. Jag säger fortfarande my då jag är dålig på att komma på namn så som det ser ut nu kommer han alltid vara en kille med tjejnamn. Denna är den roligaste att hålla i men den vill inte att man gör det lika ofta och tröttnar ganska snabbt på att sitta i händerna och famnen och reagerar då med att den sak upp på axlen och inn i tröjan och ner på golvet vilket den inte lyckats med ännu.

Bobby vill också ut ur terariet och en gång har hans desperata rymmningsförsök gett resultat då han hoppade upp på min arm sedan ner på bena och ner på golvett för att sedan  bli infångad av mig. De kan verkligen vara sjukt snabba när de vill!

#22

mm Robin försöker också rymma jämt nu. Men inte när mamma öppnar buren, för han är inte lika trygg med henne. När jag öppnar buren klättrar han direkt upp för ärmen/armen. Förvånar mig att han kan hålla sig fast i huden.

Bobby var ett gulligt namn^^

men hur gamla är dem? Det brukar vara lättare att få dem tama om man köper ungar. Robin var ju mer än 1,5 år när jag köpte honom. Så tycker han är duktig som blivit så tam fast han varit bortglömd på djuraffären.

men du behöver bara vänta mer och fortsätta vara med dem. Vet att det kan kännas tråkigt när de inte blir tama så fort, men har hört att det kan ta månader att få taggmöss tama.

#23

Det finns fortfarande hopp för att mina ska bli tama då de bara är ett par månader gamla nu (minns inte om de var sju eller åtta veckor när jag köpte dem). Jag hade inte väntat mig att det skulle bli lätt att få dem tama så om man räknar bort spöke så är jag faktiskt relativt nöjd med de andra. Det roligaste är att de kommer och vill hälsa när jag kommer in i mitt rum men om någon annan kommer in blir de däremot rädda (kanske för att det bara är jag här hemma som brytt mig om att umgås med dem), vilket jag tycker är kul då jag alldrig haft något djur som jag verkligen fått jobba med för att det ska bli tamt. Det ända som är lite synd med det är att inga som kommer hem till mig och inte sett taggmöss innan kan förstå hur roliga de kan vara. För de är roligare än hamstrar gerbils och möss enligt mig!

Jag tar dressyren i den takt som de tillåter och spendrear tid med dem flera gånger om dagen så det tar nog inte så lång tid till.

#24 va coolt att de kommer ut just när du kommer! de måste känna igen dina steg lr når, riktigt smarta asså. =)

Robin kommer ut så fort nån tänder lampan xD dina kommer säkert bli jätte tama!  Tycker också taggmöss är roligare än dvärghamstrar. Men visst kräver de mer jobb? fast då får man iförsig mer tillbaka ;)

och så tycker jag det är jätte bra att de blir 4-5år. Då har man gott om tid att vara med dem =) mina dvärghamstrara dör ju mellan 2 o 3 år. Efter 1,5 år blir de slöare och oftast om de bli mer än 2år så får de sjukdomar.