Hittade detta;

"36. Q. How many young do they have?

A. Tasmanian devils have four nipples, so the females can only rear a maximum of four young. Usually there are three or four young - more, indeed, in the first year of breeding, less in the second and third year of breeding. Very few Tasmanian devils breed for four years. However, like quolls, Tasmanian devils give birth to up to twenty or thirty young at a time despite only having four nipples! Obviously, only a maximum of four of these can attach to a teat. This is an example of "selection of the fittest" right from the start."

http://www.parks.tas.gov.au/index.aspx?base=4756

Det är väl en överlevnadsstratergi som vissa djur har, att föda många ungar med hopp om att några(de starkaste) överlever?

Fast jag tycker ändå det låter lite konstigt att de får så himla många ungar när de bara har fyra spenar, det är väl inte så vanligt hos däggdjur?

Tack för texten. :)
Nej, jag tyckte också att det är konstigt, jag höll på att svimma när jag läste på om det när jag skrev artikeln. ^^

Det är ganska många arter som använer den strategin. Hårt men effektivt. Naturen är inte alltid så rättvis, men otroligt finurlig.

Är det inte som för kängurur att ungen föds mycket dåligt utvecklad men ändå får klätra hela den långa vägen till mammas pung aldeles själv? Med tanke på hur svår uppgift det måste vara för en liten nyfödd "mask" kanske det inte är jättekonstigt ändå? Många kan ju stupa på vägen.

#4 Just så ligger det till. Dessutom så är valparna ganska hårda mot varandra i början, även de som tar sig ut ur pungen. Alla brukar inte klara sig.

Jo, men kängurur föder ju bara en unge åt gången, inte 20-30 stycken. Det var just antalet ungar som jag tyckte var så förvånande högt. :)

#6 Vi är alla olika  De har formats av evolutionen och uppenbarligen gynnats av den strategin. Kängrun har gått en annan väg.

Haha, jo, det förstås. :P Det känns bara litegrann som ett himla slöseri med så mycket bortfall. Jag undrar varför naturen har gjort det så? Fast det kan man förstås fråga sig om mycket..

Nu kan man ju knappast säga att tasmanerna är det mest framgångsrika och välanpassade djuret på jorden. Något har ju gjort dem sårbara som art och man kan nästan förmoda att det "läcker energi" någonstans. Dock tror jag att det finns baktankar med deras reroduktionsegenskaper. De har ju förmodligen gynnats av att föda många ungar. Det kostar inte på så mycket att föda fram en så liten outvecklad unge så ett visst svinn gör nog varken från eller till.

Finns det något annat pungdjur/däggdjur som brukar föda så många ungar i förhållande till antalet spenar?

Fenomenet är ett exempel på "overproduction" som det heter på engelska (kanske man kallar det överproduktion på svenska?). Det händer hos andra arter i Dasyuridae familjen (dvs samma familj som den tasmanska djävulen), till exempel släkten pungmårdar (Dasyurus, eller "quolls" på engelska) som #1 har redan nämt ovan. Video på en av arterna finns bifogat och här kan man läsa en massa andra intressanta fakta om pungmårdar

Mycket intressant! Tack för informationen och filen. :)
(Och åh vad vacker pungmården är!)

#11 Vilken skönhet! Ser nästan påhittad ut med alla vita prickar :P

Haha vilken sötnos den där pungmården…