Dom används väl som foderdjur just för att dom luktar mindre än andra möss eller? :P

Tror inte ens det finns någon som föder upp nataler till sällskap. De flesta föder upp dem till foder.

De ska vara i stort sett luktfria vad jag har hört.

Jag har själv varit inne på att skaffa nataler nu, men jag har inte lyckats lösa nåt mer terrarium så jag har fått avvakta lite.

anledningen till att 'ingen' föder upp dem som sällskap är deras temperament, de är väldigt aggressiva

Dom är ganska lukt fria. Dock är dom riktiga jävlar på att rymma och tar sig ur det mesta.
Dom flesta nataler är riktigt otrevliga, jag har haft några få som varit "hanterbara"(Dom har gått att hålla några seckunder).
Dom flesta nataler bits omd et inte passar vilket det sälla gör.

Jag födde upp dom som sällskap/foder men lade ner efter att ALLA jag sålde var extremt aggressiva mot sina nya ägare och JAGADE deras händer.

Nataler är inga sällskapsdjur. Punkt slut.
Däremot väldigt trevliga att titta på, otroligt söta.

Det jag vill ha sagt är att OM man skaffar nataler är det för att ha dom som titt-djur i stil med fiskar, inte för sällskap.

Tack för era svar! Det blir nog att skaffa ett par sådana till januari :)
Hade inte tänkt att ha dem som keldjur utan mer som "tittdjur". Är galen i gnagare och har redan haft de vanligare ganagrna man kan ha som husdjur och är sugen på att skaffa en ny art så det blev nataler.
Håller på att inreda ett stort akvarium här hemma åt de små krakarna hehe

#6 Tänk på att göra det rymmnings säkert men att dom ändå får luft.
Mina kunde hoppa ur akvariet som var 50cm högt. Dom tuggar sönder galler.

dock har de helt underbar päls så verkligt synd med temperamentet. mina gick att klappa först, sen insåg jag att de bara var chockade av flytten hem till mig ;). de fick flytta igen pga av allergi.

#8 jag hörde engång att nataler var allergivänliga iaf bättre än råttor och möss men då vet jag att de antagligen inte stämmer :-)

#9 Dom hat tätare päls än vanliga möss tex, men det betyder inte att dom är mer allergivänliga. Det är helt personligt.
Vissa pälsallergiker tål katt men inte hund och vise versa.

Jag har haft och även fött upp natalpälsråttor, och jag älskade dem. Jag hade några stycken, men framförallt en, som var hur kelig och social som helst. Han bet aldrig, utan var tvärtom hur snäll och lugn som helst. Personlighetsmässigt var han faktiskt som en tamråtta. :)
Hans flickvän däremot var en liten ragata som man aldrig kunde lita på. Jag upplevde att hanar var betydligt snällare än honor, eftersom deras söner alltid var lättare att få tama och goa än deras döttrar.

Jodå, nog luktar nataler, de är inte helt luktfria. Däremot luktar de betydligt "mustigare" än många andra djur, lite som en blandning mellan marsvin och degus, fast utan hölukten. Typ. Det är svårt att beskriva, och det var några år sedan jag hade dem. Problemet är bara att de gnager sönder burbottnar till f-bannelse, så terrarium/akvarium är nog helt klart bättre. :)

#11 Tack nu fick jag äntligen ett bra svar på min fråga :) Luktar honor och hanar lika mycket ungefär?
Jag har ett akvarium med nättak över här hemma som väntar på dem.

Undrar om deras beteende är mycket beroende av aveln? Det är nästan ingen som avlar på nataler endast för deras personlighet utan bara till reptilföda.

#12 Vanliga tammös endast uppfödda till foder är inte aggressiva? Så nej, jag tror inte det har med att dom är foderdjur att göra.

apache: Jo, honor och hanar luktar ungefär likadant och lika "mycket". De luktar inte alls illa tycker jag, utan ganska.. "jordigt" kanske är rätt beskrivning? Deras urin luktar ungefär likadant om jag inte missminner mig. :)

Jag tror helt enkelt att de flesta natalpälsråttor inte är ordentligt domesticerade. Det har nog mycket att göra med att de till största del ses som foderdjur och inte sällskapsdjur, och därför har man inte brytt sig tillräckligt för att avla enbart på ett gott temperament, utan avlat lite hipp som happ. Ska man hitta renodlade sällskapsuppfödare får man nog leta noggrannt som sjutton eller söka sig utomlands.
Här finns ett skötselråd om dem; artikelförfattaren kanske vet mer? Vissa av natalerna på bilderna verkar ha uppfödarnamn (Aristoteles). Åh vad jag blir sugen på att skaffa nataler igen när jag ser bilder på dem! ^^

Det är synd att inte fler avlar på dem till sällskap, för en tam natal är helt fantastisk. Den där hanen jag hade är en av de mest underbara gnagare jag har haft, helt klart jämförbar med en tamråtta. :)

enbartmalin: Vanliga tammöss är ganska fredliga överhuvudtaget jämfört med andra gnagare, så jag tror inte riktigt att de två djurarterna är jämförbara, men en förvildad tammus bits faktiskt också (till och med innan de har öppnat ögonen ordentligt!). :)

Jag tycker absolut dom är jämförbara när det gäller foderdjur.
Jag tror inte på att Nataler är som dom är bara pga fel avel, vilket jag vill ha fram med det inlägget. Inte att dom är likadana som tammöss.
Jag tror absolut inte du kan basera en avel på att avla vidare på det tamaste djuret, mycket handlar om djurets fallenhet för sällskap och hantering.

Mina nataler blev väldigt hanterade dag ut och dag in, det hjälpte inte ett dugg. Som jag skrivit tidigare, jag hade någon som gick att hålla, men 90% blev aggressiva och jagade händer i slutändan ändå.

Det finns nataler som blir super trevliga, det betvivlar jag itne, men dom är väldigt få. Och jag tror absolut inte det har med avlen att göra på det sättet.
Ja ett mer domesticserat djur kan hjälpa, men jag tror knappast det gör stor skillnad i detta fallet.
Nataler har en fallenhet att inte uppskatta hantering, så är det bara, dom hugger först varnar sen. Och ska du ha en Natal som sällskap bör du jobba hårt och räkna med att inte lyckas så du inte blir helt besviken.

Jag har aldrig sagt att det inte går, jag säger bara att säkrast är att skaffa nataler som titt-djur så man inte blir besviken och dom slutar som omplaceringar överallt.

Folk har en tendens att skaffa djur som inte har fallenhet för att vara kel-djur och blir sedan besvikna och omplacerar djuret när det inte blir så.
Därför kommer jag ALDRIG tala för nataler som sällskaps djur då det är en lotto dragning med mer nitlotter än vinster.

enbartmalin: Jo, det är absolut fler nitlotter än vinster om man i sätt förväntar sig en kelig tamråtta, men minsta lilla sökning på "natalpälsråtta" på internet beskriver inte direkt en gosboll, det är bara ideliga varningar överallt. 
Och nog handlar temperament och sällskaplighet mycket om avel. Det går inte att skaffa exempelvis en GP-råtta och förvänta sig en automatiskt genomsnäll liten gosskrutt hos vartenda exemplar, när man knappt har avlat något på dem, eller som i natalpälsråttornas fall, knappt avlat någonting på enbart sällskaplighet. Vet du (eller någon annan?) förresten när man började hålla natalpälsråttor?
De flesta natalpälsråttor beter sig precis som ett vilt djur; De ligger och trycker tills de blir "upptäckta" (de inser ju inte att man vet var de är hela tiden) och studsar sedan upp och flyr för allt vad de är värda. De ställer sig i försvarsställning och bits och hugger som vilket vilt djur som helst som sitter i ett trängt läge. Och de är mest aktiva nattetid när det är mörkt och lugnt runtomkring, åtminstone innan de är vana vid att man går omkring runt buren/akvariet.
Nataler är sällan ordentligt avlade på, och då får man skörda det som har såtts. Nästan alla ungar jag fick blev till stor del keliga men nervösa, och då var pappan en goskille av stora mått, medan honan var en nervig stackare som mestadels försvarade sig för allt hon var värd, och var hyfsat go andra gånger. Deras döttrar blev till stor del lik honan, om än inte riktigt lika bitska. Deras söner blev till stor del lik hanen, om än inte riktigt lika keliga och sociala. Det är egentligen inte så konstigt, hanar är oftast lugnare och keligare än honor.

Natalpälsråttor är ett socialt och nyfiket djur som gärna klättrar och undersöker, och jag tycker att det är synd att det inte finns folk som är särskilt intresserade åt att viga ett gäng år åt att leta upp och avla på de absolut snällaste och tamaste, och enbart välja ut kelgrisar till sin avel.
Skulle jag ha plats, pengar och möjlighet så skulle jag gärna göra det, för jag tycker att det är en helt underbar djurart, och får jag någonsin plats, pengar och möjlighet så kommer jag att försöka. :)

Som sagt, folk kan knappast undgå att få höra vilka "bitska små monster" natalpälsråttor kan vara, och jag tycker att det är trist att de får så mycket negativ reklam och framställs som elaka och aggressiva, när de egentligen inte beter sig något annorlunda eller konstigare än ett vilt djur. De är ju inte elaka, bara rädda. Men folk ska naturligtvis varnas för att de sällan är några "keldjur", absolut. :)

Förresten, apache, här hittade jag min gamla tråd där jag har ett par bilder på min goskille. Världens finaste, jag saknar honom än idag. :)

Okej, jag slänger in en bild här också.

Hur många nataler bör man ha i en grupp för att de ska trivas. 2 eller fler? Och är det skillnad på honor och hanar där?

Minst två i alla fall, de är flockdjur, och de skulle förmodligen bli knäppa om man hade dem ensamma. Många natalpälsråttor är ganska eller mycket nervösa och behöver varandra att söka trygghet hos, och vilket som så ligger de närapå ihopknutna på, under och nästan i varandra för närhetens skull när de vilar/sover. :)
Det  är ingen skillnad mellan honor och hanar, de behöver sällskap lika mycket. :)

Tänkte mer på att mushonor behöver mer sällskap än mushanar. Även ifall alla mina muspojkar bor med sällskap.

Funderade bara på ifall de var tryggare i en flock på tre istället för två, eller om risken för bråk inbördes ökar isåfall.

Jag är väldigt sugen på att ta hem några nu nämligen.

Jag har aldrig haft problem med slagsmål mellan nataler, där är de väldigt olika tammöss. Snarast är de mest lika råttor i det fallet, fast nataler är ännu keligare med varandra skulle jag nästan vilja säga. Tre är förstås bättre än två eftersom det inte blir någon ensam om en skulle dö, men när det gäller bråk tror jag inte risken blir större eller mindre någonstans. Mina natalpälsråttor bråkade aldrig någonsin. :)

Nataler är väldigt fredliga, båda könen.

MoaL Mina honor har varit dom som varit hanterbara och inte hanarna.
Dock har honorna vänt snabbt till agressiva vid dräktighet och när dom haft ungar.
Så att hanar skulle vara tamare, det är nog väldigt personligt och tror inte det gäller alla.

Jag hör det du säger och håller med, finns det någon som avlar MÅNGA generationer så kan du säkert komma långt. Problemet är ju då, det krävs någon som är engaregad nog att importera nataler konstant för att avlen inte ska gå i inavels linjer, man ska ha kunskapen och välja ut inte bara dom tamaste utan även friskaste och finaste.
Jag tror inte det räcker med 5 generationers avel, det krävs nog 50-100 generationer. Det blir en hel del importering och kommer kräva en hel del tid.

Jag vet det finns trevliga nataler utomlands, kolla youtube och klicker träning. Det är smarta möss.
Men vi har dom inte i sverige, det finns inte tillräckligt stort intresse i sverige för att hålla på med sådan avel utan att behöva avliva en hel del.
Den som väljer att avla sådan avel kommer sitta med 100-tals burar med nataler, dom är inte eftertraktade, precis som sebramöss, taggmöss och pygmeémöss.
Folk letar inte efter det dom inte vet finns.

Men nataler har en mer agressiv fallenhet och avlen måste därför vara hårdare och man måste troligen hålla på i extremt många generationer.
Det finns inte många som har varken kunskapen, tiden eller utrymmet för det.
Det går knappast att ta den tamaste i varje kull och bara avla vidare så, det krävs mycket mycket mer inom avel.

enbartmalin: Jo självklart, det var ju bara väldigt enkelt uttryckt med att avla på den snällaste. Avel handlar alltid om mer. :)
Och det är klart att fem generationers avel inte räcker, det förstår jag ju. :)
Såg ett tips i tråden jag länkade till, om en viss Roland Fischer i Tyskland som föder upp trevliga nataler. Du kan tro jag blev kär, haha. :D Inte i han förstås, utan i natalpälsråttorna. Han verkar hålla på med flera olika musarter, så man blev ju inte just sugen på att sticka en sväng till Tyskland - jag som inte ens tycker om att fara hemifrån mer än ett dygn. ^^

Men för att återgå till avel: Det borde finnas fler än en i Sverige som är intresserad av trevliga natalpälsråttor, så om man är några stycken om att importera och avla så borde man inte behöva bli sittandes med hundratals burar och djur på en uppfödare. :)

Jag tror dess värre inte intresset är tillräckligt stort, man måste ju också få sålt en hel del för att få plats med nya då man efter bara 5 kullar kan sitta med närmare 100 nataler. Dom får stora kullar på minst 10 ungar oftast närmare 20.
Ska man ha en seriös avel så kommer man ha 100 tals nataler i slut ändan, även om man finner 5 personer att sammarbeta med.

Intresset skulle nog väckas om möjligheten till trevliga natalpälsråttor fanns. Om man hör sig för på exempelvis mus iFokus så verkar folk vara intresserade - OM inte alla nataler vore så förskräckligt bitska. ;)

Jo men det är vägen dit, var ska du göra av alla som du avlar fram innan du nått ditt mål?

Pratade vi inte om att importera sällskapliga nataler? Det gör tydligen bland annat den där tysken jag länkade till. :)
Sedan ska man inte avla fram tio-femton kullar på en gång; Ingen människa kan ha hur många djur som helst, särskilt inte en djurart som måste hanteras mycket och där varje individ måste utvärderas och bedömas. Skynda långsamt och allt det där, du vet. Man behöver inte få fram alla de där tiotals generationerna inom ett par år. :) Det är för övrigt helt oansvarigt om man ska ta hänsyn till hälsa och sjukdomar, eftersom sådana oftast visar sig i vuxen ålder. Man kan inte ta kullar så att man har hundratals ungar för att sedan upptäcka - när de är vuxna - att de bär på allvarliga sjukdomar och hälsoproblem. Då är alla de där ungarna framavlade i onödan.

Låter som du tänker vettigt! :)

Klarar man av att avla till foder vore väl det en idé? Då avlar man för sällskap och de som inte "klarar testet" blir foder helt enkelt…

inte riktigt så enkelt då de måste växa till sig innan ev sjukdomar upptäcks?

#30 Jo det är klart, men man sparar väl dom med bäst temperament och låter sedan dom man ska ha kvar att växa till sig och dom andra bli foder? Eller ska hela kullarna sparas för att upptäcka sjukdomar?

Ja, helst. Fast när de väl blir sjuka så går de ju att avliva och använda som foder till andra djur. Annars är det svårt att veta vilka och hur många procent av kullen som egentligen är dålig, rent hälsomässigt. Dessutom är många ungar hoppiga och rädda, och blir lugnare med åldern. Jag har haft guldhamsterungar som man knappt har kunnat ta i förrän de är ett par månader gamla, innan dess har de varit helt galna.