Jag är så lycklig!

Har lyckats bota min fobi för snäckor. =)

Jag skaffade ju landsnäckor för, ja nu känns det länge sedan. Det började med att jag tog hand om några som en tjej sa att hon själv tyckte hon vanvårdade.

Sedan skaffade jag några till.

Men det började kännas obehagligt plötsligt. De känndes äckliga att hålla i och vara i närheten av.

Nu i efterhand så tror jag det berodde på terarriet de bodde i. Det var ju bara lite stenar och jord/torv. Tror även dels att jag skrämdes av allt man läste också, om att vara så oerhört noga med att tvätta sig jätte noga efter att ha varit i närheten av de.

Jag skänkte snäckorna till en annan tjej i alla fall, kände att jag själv inte kunde kunde ta hand om de med den fobin.

Till mitt akvarie skaffade jag två snäckor (äpplen) ett ganska långt tag senare. De vande jag mig vid snabbt. De kändes så mysiga och fina att titta på.

Sedan fick jag ta hand om en liten snäcka för en tid sedan. (Har verkligen jobbar på att bota fobin)! Och han har bott här sedan dess. Det känns jättebra. Han får "bada" en liten stund varge dag, smörjer skalet med lite olivolja efter också. Tror han skäms bort.

Han var med uppe i dalarna nu i sommar också. Han är nästan som en liten hund här hemma nu. =)

Han bor i ett växthus (inne-variant) och har nu jättefin inredning med växter, stenar och annat. Det ser så fint och trevligt ut. =)

För er som undrade då varför jag hade så brotom att få snäckorna iväg, jag sa ju inte varför då. Det var alltså en fobi för de som jag fick.

Jag fick ett erbjudande om att skaffa ett annat djur också samtidigt. Så det rörde ju till det ytterligare.

Ja vad ska man säga. Många här kände jag mig utskälld av då.

Folk tyckte att jag gott kunde få plats åt de på något vis. Det var till och med en tjej som först var intresserad men sedan ångrade sig när hon läste tråden där alla, skällde ut mig. Ja och det gjorde ju inte saken enklare…

Kan även förstå deras reaktioner på ett sätt då jag ju inte sa att det berodde på fobi.

Men det är därför jag vill berätta nu, varför det var som det var då. Det var fobi som ställde till det.

Så ingen ska ta avstånd från mig eller tycka att jag är totalt knäpp eller vrickad samt egoistisk eller dylikt.

Ja, jag ville bara ge förklaringen. Så nu vet ni. =)

Hoppas att ni kan förstå hur det var.