De är ganska viktigt för mig att djuret blir tamt men går de inte så kan jag inte göra mer än att jobba på de.

Djur som inte blir tama brukar jag sköta så dom kan leva så gott som möjligt ensamma (kompisar?)

Jag köper nog aldrig djur jag inte tror kan bli tama.

de beror på art men jag vill gärna kunna röra mina djur så man kan känna ifall de är nått fel osv.

Tavk för svar,  Vad är det för djur du har?och berätta gärna om du har någon erfarenhet av ett djur som inte blivigt tamt:)

När jag hade GP-råttor var tamheten väldigt viktig. Hade två damer som inte var tama utan snarare livrädda för mig vilket ställde till det rejält för både mig och de, något så simpelt som att rengöra buren blev ett stort projekt och att släppa ut de var tämligen svårt för då kunde man se sig i röven efter att få tag på de igen… Så kort sagt, deras brist på tamhet blev en stor nackdel för både de och för mig (som fick mig ett par rejäla bett). Till slut fastställde jag datum för avlivning om de inte hittade hem innan dess. Som tur är löste det sig, hittade nytt hem åt de och nya ägaren lyckades tämja de.

Andra djur som går att hantera (inte gosa då men jag vill ändå kunna flytta över till transportbur, klippa klor vid behov, sköta sårvård och diverse sånt som kan dyka upp) utan att man blir halvt sönderbiten även om de inte är tama är inga problem. Visst vill jag att mina djur ska vara tama men ibland skiter det sig och då är det väl så då. Jag har ju andra djur jag kan gosa med :P Man får helt enkelt se till hur djuret mår också.

Jag har en tamråtta nu som är livrädd och honom har jag gett upp med. Som tur är mår han utmärkt i flocken, så han kan leva ett bra liv ändå - och han går att flytta på osv om man får tag i honom :P

Annat var det med ett marsvin jag haft - livrädd för mig och gick inte ihop med andra marsvin. Honom avlivade jag till slut, han mådde helt enkelt inte bra - det blev ju som isolering för honom, varvat med panik när han väl fick lite uppmärksamhet av mig… Hade han varit en hamster eller annat solitärt djur så hade det varit en sak, men att hålla isolerade flockdjur vid liv tycker jag är grymt.
Har ett marsvin nu som är väldigt nervig mot mig. Han går dock ihop med andra marsvin så han får snällt kuttra vidare här hemma sålänge han mår bra. Jag har andra marsvin jag kan gosa med.

Beror mycket på arten för min del. De djur jag vet inte gillar att hanteras  brukar jag låta bli mer. Men de djur jag vet kan bli tama som jag vill ha tama jobbar jag även massor på.

Gp råttan måste man jobba massor med. Det är inte bara pga tamheten som de ofta säljs. Det är så mycket med. Kan verkligen gå sin ägare på nerverna.
Men de måste nästan bli tama för att kunna få komma ut och röra på sig. Inget djur man vill ha om de inte är tama. Men sedan tappar folk intresset för fort, säljer istället för att jobba på tamheten.

Flesta ekorrar blir rätt lätt och snabbt tama med tålamod. Men många är istället väldigt energiska och sjukt nyfikna. En av mina jordekorrar kan alla hantera, killen kan jag plocka med och tredje har jag inte brytt mig om. De går in själv i buren. Bra med att kunna hantera dom är ju att då kan jag undersöka.
Men de vill inte sitta stilla. De kommer och säger hej för att ta två varv runt här hemma.

Pygmemöss, sjusovare osv. det är ju djur nästan endast för att ha något att pyssla om, ett annat val för fiskar osv

Jag tycker vissa djur inte behöver bli tama och hanteras. Men vissa djur har jag extrema krav på istället. Men där är det ju jag som får jobba på det.

För MIG är tamhet inte särskitl viktigt. Jag får mer ut av att sitta och studera djuret och hur det fungerar tillsammans med sina kompisar än att själv gosa med det. Däremot tycker jag det är viktigt för DJURET att det är så pass tamt att det inte blir allt för stressat vid hantering. Man behöver kunna kontrollera att djuret mår bra och är frisk, kunna flytta på dem, fånga in dem om de rymmer. Djur som dessutom blir väldigt stressade av sånt kan få andra följdproblem pga stressen eller må väldigt dåligt i sin bur.

Så för djurets del tycker jag tamhet är viktigt, men det innebär inte att de måste klara av att sitta och sova i mitt knä.

#3 Roligt att läsa!

Som jag uppfattar det så är det viktigaste för dig att kunna hantera dina djur men nödvändigtvis måste de inte vara hel tama?
Samtidigt  som du har djur som du kan "gosa" med. De djur som inte blir hel tama hur känner du inför dem? Rädd? Accepterar? Tycker du att de funkar bra som husdjur ändå?  Bara nyfiken-

Många vill ju inte ens ha kvar sånna djur, tycker det är bra om de får ett värdigt liv  så som du beskrev om de kan gå i flock eller liknande:) Tycker du att du "får ut" lika mycket av dina djur som inte är tama?

Även om djuren har rätt till ett bra liv oavsett så undrar jag hur man som djurägare känner, hur man kan lösa sånna situationer då de flesta djur ägare vill ha tama djur.

#4 Just det jag undrar mycket över, uppfattar de som att du har valt djur som du vet inte kan bli tama? Vad fick dig att välja dessa djur? Att dom är intressant, ger sällskap eller helt enkelt gillar dom?

Vet många som tex köper/fixar massa inredning till sina djur och anstränger sig.sen är djuren likförbannat inte intresserade eller uppskattar alla ansträgningar ändå:P Men det måste vara något som får en att fortsätta älska dom och göra allt för dem:)

#5 KUl med en sådan åsikt!
Är det nått spec djur du tänker på eller är det allmänt så att du väljer djur som du är intresserad av att studera?
Blir nyfiken på vilka djur du har!
Hur handkas men på bästa sätt med djur om de är otama och du ska hantera dem, långsamma rörelser eller försöker du undervika kontakt så att de tex hoppar ur buren själv när de ska flyttas och sen lockar in dom dit dom ska?

Jag tycker de är trevliga att titta på. Nyfikna på vad jag gör men håller sig ändå på sin kant. Iom att jag har massa andra djur som behöver mig dygnet runt istället. Så kan man ha ohanterbara djur som fyller ut lite, typ som akvarium ;-)
Inge svårt att ha då de inte kräver så mycket av sin ägare men man får ändå ut att det rör på sig, ser bra ut, låter mysigt med deras bra, få bygga/inreda och ha nått att ta hand om osv

#8 alla mina djur är tama :) men jag hanterar dem inte överdrivet mycket. Anser inte att de behöver mig och mitt umgänge, då de har sällskap av artfränder. Jag har degus och gerbiler.

#6: Då uppfattar du helt rätt ^^

Jag accepterar de helt enkelt. Rädd är jag inte, har ingen anledning att vara det (de bits inte eller så utan försöker bara komma undan). De blir inte lika omtyckta som mina tama djur iom att jag inte kan komma lika nära de, men tillräckligt omtyckta iaf.
De jag haft som bitit har det varit lite olika med. GP-råttorna var jag väldigt nojig över för tro mig, deras bett är iiiinte att leka med :P En bitsk råtta har jag haft också (det slog slint och han fick avlivas när han till slut gick på även burkompisarna) var jag inte rädd för, men visst passade man fingrarna, helt klart.

Om de funkar som husdjur beror lite på vad man räknar som husdjur… Personligen gör jag en skillnad mellan husdjur och "hobbydjur". Min rädda råtta tex går in mer under hobbykategorin, de tama är husdjur. Kort sagt, ett husdjur ska i min värld tycka om att handskas med, både jag och djuret ska få ut nånting av gos och pyssel. Får inte djuret det så är det inte ett husdjur.
Det är lite som med mina zebrafinkar - de är inte husdjur, de är hobbydjur. Som fiskar och sniglar :P

Jag får definitivt ut nåt av mina otama djur också precis som mina tama. Jag är väldigt förtjust i att bara sitta och titta på tex en råttflock när de stökar runt och på så sätt får jag ju ut precis lika mycket av fegisen. Samtidigt, när det kommer till råttor så är min erfarenhet att ju fler råttor desto mer harmonisk flock - och jag vill ju ha en så harmonisk flock som möjligt, så en råtta till är bara en fördel även för mig.
Dessutom får jag mer vana och kunskap även av fegisar - att klara av att klippa klor eller sköta sårvård på en råtta som är livrädd är ju inte en nackdel liksom. Jag har en tendens att falla för diverse vanvårdade djur dessutom och ofta är ju de livrädda innan de hunnit inse att alla människor inte är lika dumma i huvudet som deras fd ägare :P Då är det en stor fördel att ha lärt sig hantera rädda djur - och det är så jäkla kul när djuret litar på en till slut

Tycker alla får med bra poäng :-D.

Är helt inne på samma som gulzebra och smurfan säger.

Allt hänger på vilket av mina djur vi talar om, kaniner, gerbiler, hamstrar, hund och iller ska vara tama. Dom har jag köpt för sällskapets skull.

Medans sebramöss, opossum, natalmöss och pygmémöss endast är inköpta "som akvaire fiskar" dvs för att titta på. Just hos dessa djuren lägger jag ner tusentals kronor på inreding för att dom ska må bra och för att det ska se trevligt ut.

När det kommer till exotiska djur finner jag ingen mening med att hålla på och domesticera dom, vi har redan domesticerade husdjur, vill man kela köp ett sådant.

#13 och jag tycker att man borde domesticera alla djur vi har i fångenskap, för djurens skull ;) Men alla djur vi har i fångenskap tvingar vi även in i en domesticeringsprocess vare sig vi eller djuren vill det, så med tiden lär de bli det ändå. Det går bara olika fort beroende på hur mkt och vad man selekterar på i aveln.

#14 Jo men folk kommer till mig och vill ha tama pygmémöss eller tama sebramöss. Pygmémöss bör inte hanteras och sebramöss.. Ja, då kan man ta en randig tammus typ.

#15 Men jag vill ju ha en tam natal ju….

#13 Beskrivningen "som akvarie fiskar" var ju bra! Att hålla djur på det sättet tycker jag är helt okej,bara dom mår bra och ser ut att trivas. Självklart måste man ju endå kunna hantera sina djur i fångenskap vid daglig skötsel.

Köpte en gång en leopardgecko av en fullvuxen man som var så rädd för ödlan att han inte gjorde rent ordentligt hos den…

Däremot tycker jag inte det är shyst att ha så rädda och nervösa djur att dom hoppar in i burväggen bara man går in i samma rum som dom.

#16 Precis min poäng :)