Jag hade eremiter ett tag, tyckte de va fräna med sina coola ögon o när de kilade omkring. Och de var trevliga i början, sen skrämde en skiten ut mig och jag kan fortfarande inte tänka på dem utan att det kryper i ryggen på mig. Enda djuret jag har fobi för.

Ang skötsel så tyckte mina om små extra godsaker, speciellt kokt fisk. Då blev de som tokiga. Jag provade även med frukt och grönt men det var inte lika populärt, i alla fall inte rått. kokt och mosat funkade bättre, de ska kunna plocka upp mumsbitar med den lilla klon.
De tyckte också om o komma ut ur buren, men efter "incidenten" så blev det inget mer med det..
Mina var ca5-6 cm när jag gav bort dem, men jag har träffat en som var över det dubbla i storlek och säkert rätt gammal.

I buren är det bra att ha rötter och liknande, de känner sig tryggare då, men de tycker även om att klättra.

Se till så att de har flera olika snäckskal at välja på, både storleksmässigt och för formen på skruven i skalet. Jag hade en som valde vida runda skal och en som ville ha snävare. Dom lever på land, men de ska kunna doppa sig om de vill.

Tror det är olika sorter som vill ha söt, resp bräckt/salt vatten men jag fick aldrig reda på vilken sort jag hade så de hadde en bytta sött vatten och en med lite salt i, de verkade välja de söta då jag såg det i alla fall.

Nu var det ca 10 år sedan jag hade dessa, och jag vet inte om jag skötte dem exemplariskt. men detta är vad jag kommer ihåg i alla fall.

#1 Vad var de som hände efetersom du blev så rädd?

#1 Tack! :) Undrar som #2, vad hände? =)

Man brukar säja att de ska kunna kontrollera salthalten i skalet, och bör ha en salt och en söt-vattens skål. Så du gorde helt rätt vad jag kan förstå. :)

Igentligen räcker det att säga att de har en bra anledning till att dölja sina bakte delar i ett vackert snäckskal. Det är bland det vedervärdigaste som naturen skapat.

Men jag kan dra historien i alla fall: En eftermiddag då jag kom hem ifrån skolan tog jag ut Leif ur buren och satte honom i knät medans jag tittade lite på tv. Han sprang omkring som vanligt på soffan och på mina ben och verkade allmänt nöjd med tillvaron. helt plötsligt stannar han till mitt på mitt lår och tittar på mig, sedan kryper han helt enkelt ur sitt skyddande skal. jag bara stirrade på honom för bak på kompis-leif satt det äckligaste bihang jag nånsin sett. Som om inte det här var nog så började han nu krypa fram mot mig, och han drog det där satans eremitrumpan efter sig på mitt ben. jag kunde inte förmå mig att ta i honom när han såg ut sådär så jag fick panik och bara skrek, jag kunde ju inte komma undan eftersom han gick PÅ mig. Sedan kom min mamma in, hon trodde väll att jag höll på att dö, men hon hade ett glas i handen i alla fall, så det stoppades Leif i och sedan snabbt till terrariet. senare på kvällen kröp han tillbaka in i sitt gamla skal, men då var liksom skadan redan skedd.

okej, jag vet det låter löjligt, men känslor är sällan logiska. Brr..

#4 Haha, . Okej, jag förstår. :)

Vad rengorde du ditt terrarie med? Milt shampo använde jag just i mitt (blivande eremitterrarie). Har fått för mig att rengöringsmedlen i zoo-butiken är för skarpa. Stämmer det?

(Shampot jag använde är supermilt, utan parfym, i princip bara tillverkat på naturliga produkter och tillåtet för de som har astma, så det är supermilt).

Jag får nog skämmas nu, men jag använde bara varmt vatten och en svamp

en sak till jag kom på. Vet att flera eremiter sitter själva och de verkar inte må dåligt av det. Men jag fick i alla fall känslan av att de gärna höll ihop, speciellt i djuraffären där det var ett tiotal små eremiter så var de inte alls så asociala som namnet antyder. Jag hade skaffat minst två, det är ju ingen direkt skillnad i skötsel eller kostnad när man väl har dem.

#6 & #7 Toppenbra att veta tack. :)

Har funderat på två också. Får nog bli det. :)

Nämen, har ingen en bild på en eremitrumpa? Nu tänker jag mig en stor tjock blodig köttbulle på deras rumpa… Blir lite nyfiken ^^

#9 Ha, allt jag kommer ihåg nu är bara något diffust halvgenomskinligt skalbaggelarvsliknande och pulserande med några grova glansiga kraftiga hårstrån på och några förkrympta armar (ben?). Resten av den kvällen är som i en dimma:)

Här finns en länk på landeremiter. (Så jag tänker skaffa). Söta tycker jag iaf. =)