Hej! Är själv nybörjare, haft degu i 3 månader. Jag är jätte nöjd, de funkar med både mina hundar och min brorsas katt när vi passade den över påsk.

Min vännina har haft råttor, som mest 8 samtidigt coh hon gillar mina degustjejer men hon tycker att det är tråkigt att de inte kan äta allt, hon är ju van vid att de provar allt.

Det tar lite tid att få dem tama, mina älskar att komma ur buren och klättra på mig och allt annat som går att klättra på. Äter fodis(torkad ärta, favvo) ur handen. De pratar mycket, när jag kommer ut i köket på morgonen skriker de för de har redan vant sig att man får komma ut o busa på förmiddagen. jag har mina ute minst 1 timma per dag oftast mer. De får vara ute i köket endast då det är degu säkrat. De gnager mycket så jag rekomenderar inte en bur av plast.

De är väldigt sällskapliga och söta. Är mycket nöjd med mitt degu köp. har haft hamster, marsvin o kanin men degusar e roligare

Även om jag inte har så mycket erfarenhet så bor jag i Göteborg om du vill kolla in 2 dagus tjejer som absolut inte är till salu….men du kan känna dig för om du tycker att de är mysiga.

Tjejer är mycket svårare att få tag i i Göteborgstrakten, fick leta länge och stå på kö. Killar finns det oftare till salu.

#1 Tack för ditt svar! Det låter ju onekligen som underbara djur!

Vart köpte du dina flickor? Varför valde du honor framför hanar? Jag har ju inte bråttom (ev. köp blir ju inte aktuellt fören mina råttor vandrat vidare) så jag tar mig gärna tid att hitta en bra och seriös uppfödare. Dessutom vill jag hinna lära mig så mycket jag kan om degus innan jag bestämmer mig.

Funderar på det här med gnageriet- gnager dom mer än andra gnagare? Mina råttor är ju också lösa så gott som dagligen ( de är gammla och slöa nu så de har inte lika stort intresse av att springa runt som när de var yngre) och några olyckor på tapeter etc har det ju blivit. Dock kan jag ha föremål av plast i buren utan problem- men det får ju vara rätt kraftiga grejer, rör, hus, toalådor och hyllor som är gjorda för smådjur.

Jättetack för inbjudan! Ja, att bara få träffa degus och "känna på dom" vore jättebra! :-)

Det finns nagot annat du kan overvaga ocksa, fast da maste du importera…
Shaw's jird, det ar som en jattegerbil. Har hort att de kan bli valdigt tama och ar ungefar som rattor, bade i storlek och tamhet. Skillnaden ar att de inte hunnit fa massa problem som rattorna har. De lever i 4-6 ar.

Bestammer du dig for det och ska importera sa hojta till, for det har ar absolut ett husdjur jag SKA skaffa forr eller senare.

Emma jo Vill du skriva o berätta mera om Shaw's jird gärna en artiklel eller liknade med bilder Tack på förhand.

Här kan du läsa mer om jirdar.

#4 Det skulle jag garna gora, men det blir sa komplicerat att sitta och klippa/klistra med svenska bokstaver. :/

Lanken ovan ar superbra, men visst vore det kul med en svensk artikel har pa exotiska djur ocksa.

Förstår du vill ha sånna.

Honorna verkar rätt tuffa mot sina vänner o pojkvänner typ det med att all mat är hennes o bara hennes.

Lite kul det att de gick o träna inkallning mm.

Helt klart tt mycket intresant djur.

Hittade denna annonsen på blocket idag.

http://www.blocket.se/malmo/2_st_Degusar_bortskankes_22248405.htm?ca=15&w=3

Jag föder upp degus och har just nu en kull på 4 små (som dock är så gott som bokade gissar jag) Estrellados

Det var en massa frågor och jag ska försöka svara så gott jag kan. Fråga mer om det är så :)

Jag skaffade min första degu -97 och var utan i 3 år när jag bodde i spanien. Risken att jag någonsin kommer vara helt utan degus igen är stort sätt obefintlig då jag tycker att de är den optimala gnagaren ;)

Jag har levt med en kille som hade råttor och för mig är iaf degun både trevligare, renligare och roligare :P Största skillnaderna är nog maten, råttor äter "allt" medan degun ska ha en väldigt "fattig" kost.

Det finns en del problem med deguns hälsa, som till mkt stor del hänger samman med dålig utfodring och/eller dålig avel. Får degun för mkt socker så drabbas de lätt av diabetes (används mkt inom diabetesforskningen). Tillåts de bli feta kan de oxå få diabetes. Grå starr är ett annat problem, som nog till stor del är ärftligt. Djur från sunda linjer blir nog i regel 5-8 år, medan många som kommer från okänd bakgrund (zoobutik tex) är gamla redan vid 3 år.

Degun är aktiv och många har svårt att bara sitta still för att gosa tex. Men ger man sina djur mkt tid och umgås med dem kan de bli hur tama som helst! Jag har haft degus som alltid satt på min axel när jag var hemma, kom på inkallning, lärde sig trix, sov i min hand framför tvn eller på bussen och som levde lös i min lägenhet. De jag har nu är inte alls lika tama, då jag inte heller lägger så mkt tid på dem som förr. Många verkar dock bli lite "besvikna" då de inser hur enormt aktiva degus är och hur ovilliga vissa är att sitta still hos dem.

Degun är väldigt nyfiken och ibland lite smådum. Jag har haft flera degus som aldrig varit rädda för min katt. Då min katt (den ena iaf) är snäll som få så har degusarna och hon funkat super ihop. Men man ska ju alltid ha i bakhuvudet att ett flyende smådjur lätt väcker instinkter hos katten som katten inte kan rå för.

Mina degus kommer stort sätt aldrig ut ur buren som det ser ut nu vilket innebär att de behöver en hel del annan aktivering för att inte gnaga upp sin bur. Ommöblering, matsök mm några gånger i veckan brukar hålla mina lugna. Men nu när jag var i spanien och mormor passade dem hade de gnagt sönder ena burbotten, så uppenbarligen gör jag mer med dem än jag är medveten om :P Bäst är så klart om de får möjlighet att springa ute nån timme dagligen. Vill du ha dem riktigt tama föreslår jag att de får springa MINST en timme ute per dag och sen utöver det att du umgås så mkt som möjligt med dem när du är hemma. Får de rejsa av sig dagligen har de inte lika stort behov av det då du vill umgås med dem.

Minst 2 st, gärna fler om du har tillräckligt stor bur och tid. Jag har nu 3 honor och en hane och den gruppen är så nära en naturlig grupp man nog kan komma i fångenskap. Mitt problem är ju dock att jag inte vill ha ungar allt för tätt. Hanar fungerar bra ihop, men det kan bli lite gruffigt när de blir könsmogna. Är buren tillräckligt stor och man ser till att de inte måste konkurrera om matskål/vattenflaska mm så lägger sig oftast tjafset. Personligen så har jag upplevt hanarna som lugnare, trevligare och lättare att få tama, men av nån anledning verkar det alltid vara störst intresse för honor ändå.

De gnagare på ALLT :P Jag har haft de flesta gnagare under min uppväxt och degun är helt klart värst när det kommer till gnagande. Många menar på att man inte kan ha dem i plast eller träbur, men det går om man ger dem ett annars aktivt liv (mina bor i just trä/plats-bur). De behöver grenar, plankor mm att gnaga på och har man dem ute bör man räkna med att de smakar på det mesta.

Hur länge man haft dem som husdjur vet jag faktiskt inte. De ligger väl egentligen på gränsen nu till att kunna räknas som domesticerade. Jag läser på LIU och där finns Per Jensen som forskar just inom domesticering och han blev helt lyrisk då jag berättade om mina vittecknade degus. Han menar iaf på att just vitteckning är ett av de första tecknen man kan se vid domesticering. Lite spännande och roligt att vara mitt upp i det ;)

Det finns inte så många uppfödare av degus tyvärr, men en del djurgymnasium har dem oxå. Själv finns jag i Linköping, men då jag har släkt på västkusten kan jag enkelt leverera ungar dit om man bara har tid att vänta tills det är dax för mig att åka dit. Jag rekommenderar en sida gällande info om degun (bortsett från min egna, som dock bara har lite info) och det är den engelska degutopia.co.uk

Jag har bara haft en degu, och som behandlas så fel man bara kunde de första åren. Dvs jag höll henne själv (iof oftast helt fritt i sovrummet vilket resulterade i söndergnagda möbler och lister), hon var av tvivelaktig avel (djuraffär utan större koll) och hon fick helt fel kost (fram tills hon var 5 år då jag tog tummen ur och faktiskt läste på). Trots det blev hon 9 år, var världens goaste (kelig, nyfiken och sällskapssjuk) och frisk ända in i det sista. Drabbades av starr det sista halvåret, men var i övrigt helt frisk (enligt veterinär på Blå Stjärnan).

Jag har haft diverse smådjur under åren (råttor, gerbiler, hamstrar, marsvin), men degus är något som jag tänkt skaffa mig längre fram vid ett passande tillfälle. Dock kommer jag ju inte chansa som med henne, utan skaffa mig en liten flock från en bra uppfödare.

Tack för alla svar! Ledsen att jag ibte svcarat tidigare (har varit på semester).

Jag tror nog ändå Degu är det som passar mig bäst efter vad jag läst och förstått. Föredrar djur som är domesticerade eller åtminstone på god väg att bli. Att hålla på att importera och skaffa djur som är väldigt ovanliga känns som att gå över ån efter vatten- jag är ju bara ute efter ett trevligt sällskapsdjur.:-)

#9 Tack för ett långt och utförligt svar! Ja, blir det degus i framtiden är nog din uppfödning den första jag vänder mig till! Nu är det ju alls ingen brådska, det är aktuellt först när mina sista råttor flugit till de sälla jaktmarkerna vilket jag hoppas inte sker alltför snart… Dessutom kan jag tänka mig att vänta på "rätt" kull.

Vad tror ni om min bur? (se första inlägget) skulle den fungera bra?

Funderar också på det här med ett par vuxna omplaceringsdjur, är det bra om man är nybörjare eller bör jag börja med "valpar"?

Kom på lite mer jag undrar över :-)

Hur stora blir degus ungefär? Är det skillnad mellan könen? Var nämligen förbi en zoobutik och kikade på deras degus och tyckte de såg bra pluttiga ut. Har dock ingen koll på om de var fullvuxna eller inte.

Sedan: heter det en degu flera degus? eller en degus flera degusar?

En degu och flera degus heter det, men många säger en degus många degusar med. :) Jag använder nog alla kombinationer, även om jag försöker hålla mig till det korrekta.

Mina honor ligger runt 200 gram och hanen runt 260 gram, men vissa degus väger 300 gram utan att vara feta.