Ja, nog har jag fått några bett av lilla Nima sista året men nu pressade jag henne lite väl hårt och jag fick vad jag förtjänade! Jag ville så gärna få på henne selen och vi har gjort lite försök då och då och hon har blivit belönad när hon varit lugn….

Förra helgen så var det dags för ett mer bestämt försök. Tyvärr slutade det med att Nima fick panik och satt fast i min tumme. Trots att jag hade handskar på mig så lyckades hon bita igenom tumnageln och det blödde rejält. Jag fick motvilligt bege mig till farbror doktor för att låta honom se på det tuffa bettet. Det blev förståss en stelkrampsspruta och en ordentlig antibiotika kur.

Samma kväll var Nima sig själv igen och åt mat ur min hand och satt frivilligt på min axel. (Det gäller ju att våga på en gång…..) Tummen läkte fint ända tills jag igår klämde den i en besticklåda…..och började blöda hejdlöst igen ajaja, nu är tummen dubblet så stor och  såret allt annat än vackert!

Så vad lär man sig av detta?? Jo, besticklådorna är farligare än en GP-råtta!!