# Någon här med ''albakakadua''? Author: chade Hejsan! Jag har lagt in det här på burfåglar ifokus med, men tänkte att det är ju lite exotiska djur ändå, och kanske kunde få lite napp här med :) Jag har alltid vart intresserad av de flesta djur som lever på vår runda jord![Flört](http://burfaglar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") jag har vart runt och läst massor om dessa albakakaduorna som de heter, jag har velat ha en sån väldigt länge. Men har insett att det är ju så klart mycket jobb med aror och stora fåglar överlag. Så om det någon gång skulle hända att jag skaffar mig en fågel av den större varianten så blir det inte om många år! Men min fråga var ju mest om någon här har en albakakadua, eller en liknande ras (det är väl raser på fåglar, rätta mig om jag har fel annars![Flört](http://burfaglar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ), som kan berätta lite om hur det är att bo tillsammans med en så stor och fin fågel. Hur just din fågel är till sättet, och hur länge du haft den och lite så allmänt hade vart jätte kul att läsa :) Den enda kakaduan jag träffat på riktigt är den som bor i min stads ''minidjurpark'' och han heter Rocky, och han är ju en riktig charmör ![Glad](http://burfaglar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") om man frågar om man ska klia honom lite, så visar han med foten vart man ska klia och lite sånt, riktigt kelen är han och har en riktigt mysig personlighet ![Skrattande](http://burfaglar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 1 Author: chade putt ## Comment 2 Author: zickan Tror du hittar mer på burfåglar ifokus. Jag har haft grå jako. Funderade ett ta på albakakadua men kände att grå jakon var mer som jag. Men det sket sig när jag var tvungen att pendla. Blev borta hemifrån länge och jacko började må dåligt av det. Så hon fick flytta till en äldre man med stor kunskap och hemma pga reumatism. Hade jag hittat bättre lösning eller djurvakt så hade jag aldrig någonsin gett bort henne. Väldigt personliga djur papegojor. Det är arter man säger, inte raser. Lite om miitt liv med goja. Tog ett tag men man vande sig över att torka fågelskit på gardinstång och blommor. Aldrig få ha en penna med den där hållaren/fnärpen på som man sätter fast pennan i tröjor osv. Sladdar knippsades ibland av om de såg intressanta ut. Mobilen plockades i delar. Brandlarmet varnade om att batteriet var på väg och ta slut. Vilket Jacko snappade upp så det var alltid slut på brandlarmets batterier, fast ljudet kom från buren då. Stort nöje och något irriterande sådant var att släcka lampan på lysknappet och säga godnatt i tid och otid. Dina vänner som tog sig flera mil för att hälsa på fick alltid korta och sträva hälsningen med HEJ DÅ. Om man inte råkade ha piercing eller smycken som blänkte intressant. För det skulle man test nypa. Var det rock på stereon diggade man ofta med och sjöng lite lalalalala. Råkade bollibompa visas så skulle Jacko sjunga med, eller haka upp sig på sitt eget namn. Den gången hon flög bort så satt hon i det höga gräset runt huset och skrev på sig själv- jacko hoho,, jacko..... Hunden var intressant. Den närmade man sig långsamt för att hinna ge lite tjuvnyp innan han smet iväg. För ofta läxade fågeln upp hunden mer än matte. Ord som fyy, tyst. MIn arrrgh, sitt, ligg, nej rabblades ofta. Regeln på besökare var att inte lära papegojan att busvissla. Tyvärr följdes inte regeln av nymfparakiten vi semester vakntade. Busvisslande blev ett roligt sätt att reta gallfeber på matte för att få uppmärksamhet. Gänra i vidrigt höga toner om man var på dåligt humör. När min pappa var på besök så slutade det alltid med att han hade lärt henne en fras från snappsvisa osv. Under semestern hos föräldrarna på gotland klättrade hon upp i en gran, ja klättrade. Ju närmare jag klättrade efter ju högre skulle hon. Efter svordomar som tyvärr snappades upp av goja efter lite för mycket brukande under alla år. Så få man tillbaka svordomarna där man försöka ta ned en förbannad fågel ur en inte så bekväm gran. Ende gången någonsin som den fågeln gillade någon annan än mig som hon var snäl mot. Men jag fick skit resten av hela den dagen. Envis så in i synden. Nu i efterhand så saknar man det där upprepandet av ord, meningar och andra skumma ljud. Saknar hälsningen när man kommer hem och tiggande kommentarerna åååh så gott när man åt någon hon ville ha. Saknar inte alla frö skal på golvet eller bajs på de mest skumma platser.Saknar inte den morgon pigga fågeln som plockade isär min mobil för jag inte orkade sträcka mig efter den och stänga av väckar klockan. Men det är en tom plats som inte går att fylla efter man har haft en papegoja ett tag. Själv blir det ingen igen innan jag vet att jag har djurvakt som tycker om fågklar, eller mer liv och rörelse. För de kräver mycket underhållning. Men jag är djurvakt åt en annan grå jako lite då och då. ## Comment 3 Author: chade Tack zickan för att du ville svara! Det är ingen på burfåglar som svarat mig än :( det hade vart kul att höra fler historier om dessa stora fåglar :) och nu när du säger det, självklart heter det arter. Jag vet inte alls vad jag tänkte med där haha! Dom verkar ju ha enorma personligheter! Vad tråkigt att du fick ge bort henne, men det är ju förståerligt att man inte vill ha ett djur som mår dåligt av att vara ensam. Sen undrar jag hur hon lyckades klättra upp i en gran? Jag hade blivit livrädd :P Jag har träffat en grå jako innan, hon hette Emma och bodde i djuraffären här i stan. Hennes ägare kunde inte ha kvar henne, så dom på affären tog hand om henne tills någon annan blev intresserad. Vet inte riktigt vad som hände med henne, hon är inte kvar. Så jag hoppas att hon fick ett bra hem! Hon brukade sitta på sin ''pinne'' vid kassorna, sen när hon såg en kund komma in så brukade hon smyga på dem mellan hyllorna och helt plötsligt tjuta till så att man trodde att hjärtat skulle stanna. :P Jag vet inte om jag skulle klara av att ha en så stor fågel, det är mycket jobb och mycket kunskap krävs. Men man kan ju alltid drömma :) ## Comment 4 Author: zickan Ja det är mycket jobb och har man sambo eller familj, så blir de delaktiga vare sig de vill eller inte. Kan mest skriva hur det varit att bo med en grå jako. Är lite skillnad mellan de olika arterna på sin personlighet, men även varje individ. Ende jag egentligen kan om kakadua är det jag pluggade när jag började fundera på papegoja, det från artikel skrivandet och från Jocke, nu en ny från zoo affären här runt hörnet. Man kan ju fastna där i evigheter och gulla, leka och prata med den som bor där på zoo. Det är ett bra sätt att börja med papegoja om man har chansen. Få se dom i verkligheten. Hur de är i den miljön de befinner sig, hur de bor. Bästa är ju att hitta en ägare eller uppfödare man kan få komma hem till och hantera arten man känner intresse av. Hoppas du hitter någon som kan berätta lite mer om just albakakaduan![Glad](http://exotiskadjur.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: chade #4 Ja det med familj eller sambo kan ju bli jobbigt med sen senare i livet! det var bara för någon dag sen jag såg ett rätt så töntigt djurprogram från england. Där var det en albakakadua med i programmet, och hon hade blivit kär i sin ägare som dom förklarade det. Så den fågeln verkligen ogillade ägarens pojkvän och anföll honom. Så det kan ju bli lite farligt om man har barn med om man har en rätt ostabil fågel, och den var där först så att säga. Men dom verkar härliga ändå :) Ja, än så länge så får jag nöja mig med att gosa med lilla rocky på hembygdsparken ;) ## Comment 6 Author: Orgullosa En aktiverad och sysselsatt Alba kan vara en charmknutte. Att aktivera en Alba, i den mån den behöver, är en utmaning som sällan fixas av arbetande människor, som har fågeln inomhus.  Läs gärna denna engelska sida, den är så sanningsenlig att närmare sanningen kommer man knappast. Vi har Alba hemma, men då finns vuxna hemma på heltid och Alban bor mitt i köket, mitt på husets E4:a så att säga, i sällskap av andra fåglar. Gullandet och kelandet är en liten,liten del av en vardag med stora fåglar. Den större delen består av skrikperioder så det ringer i öronen, städning, burrengöring och sedan städning. Ungefär så. Och jag skulle inte byta bort en enda av fjäderhögarna för det... men besökare här tycker kanske inte alltid att det är sådär jättekul, nej. Inget för lägenhetsboende, är ett som är helt säkert! Den enda sanningsenliga sidan om livet med stora fåglar, eller deras liv med oss människor: http://www.mytoos.com/main.shtml