# Min lilla degu gumma söker sällskap Author: ekorren Min lilla 4 åriga degus dam har nyss förlorat sin djupt älskade syster.![Gråter](http://degus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Hon är ängsligt lagd och inte speciellt tam så hon behöver verkligen en kompis av sin egen art. Finns det någon som har en snäll degu(helst hona eller kastrerad hane) i ungefär samma ålder som också sitter ensam och vill ha sällskap och kan tänka sig flytta in hos oss? (om allt går väl och dom trivs med varandra....) Vill ha någon i ungefär samma ålder i första hand för jag är tveksam om jag vill ha fler degusar just nu. Så jag lägger ut en trevare här så länge innan jag letar små. Dels så kanske någon stackare sitter ensam som min lilla gumma. Jag bor i mälardalen. ## Comment 1 Author: MoaL Åh vad tråkigt. :( Jag hoppas att du finner någon snäll väninna åt din lilla degutjej. :) ## Comment 2 Author: ekorren tack :-) ## Comment 3 Author: ekorren Nu har UlrikaDs tjejer fått flytta hem till oss. Hoppas att allt ska gå bra. Eftersom jag har degusar så det räcker nu så jag inaktiverar denna tråd så länge. ![Flört](http://degus.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 4 Author: MoaL Härligt, grattis. ![Skrattande](http://exotiskadjur.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 5 Author: ekorren ![Glad](http://exotiskadjur.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Jezterz aww, har sökt och sökt själv efter någon till vår lilla ensamma degu Nemi på 3,5 år i några månader nu, var dock inte medlem här så hoppet om att hon äntligen skulle få en lekkamrat igen gjorde oss glada, men fick nu se att det var försent ![Gråter](http://exotiskadjur.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 7 Author: ekorren Verkligen jättesynd ![Gråter](http://exotiskadjur.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")....det hade säkert fungerat mycket bättre än med dom nya för då hade båda varit mer motiverade, kontaktsökande och toleranta. Det går inte alls bra med dom nya här hemma...milt sagt.....ett rent helvete. Jag mår så dåligt att jag fått rådet att avliva allihopa, inkl min gamla för att överleva själv...vilket jag inte heller skulle må bra av ju...suck Dom nya är riktigt goa mot mig med mycket aggressiva mot min gamla. Trodde att dom kanske kunde få bo galler mot galler i alla fall om det inte gick att få ihop dom till en flock...vilket det inte har varit läge att ens tänka på för inte ens galler mot galler fungerar...sticker svansen eller en tass ut förmycket för min gamla skvätter blodet...och sen börjar t o m dom nya bråka inbördes....dessutom fick jag avliva en av dom nya för bettfel nästan det första jag gjorde...långsamt svälta ihjäl...inget skoj erfarenhet för någon av oss, så nu är dom bara två kvar. Jag ångrar jätte mycket att jag inte väntade på ett bättre tillfälle, men man får ju skylla sig själv. #6 Hade du tänkt att din skulle få flytta eller att någon skulle få flytta in till din? Måste ju göra något åt situationen som sagt, så helt försent kanske det inte är... ## Comment 8 Author: smurfan-13 #7 vad jobbigt. :( Men ge inte upp. Det ha inte gått så lång tid ännu ju. Ställ dem så nära varandra det går utan att de kan komma åt och skada varandra och sen skulle jag börja flytta dem mellan burarna så att de blir bekanta m varandras dofter + börjar lukta likadant. Samma sandbad till dem är oxå viktigt! Ge det tid! Veckor! Minst! Det kan vara svårt att bygga upp förtroendet om den ensamma tösen känner att hon fått mkt stryk, så ta det himla lugnt! ## Comment 9 Author: xjanniex Inte för att jag tycker att det bästa vore att avliva, det är ju alltid den sista utvägen liksom, men samtidigt kan jag förstå att det är jätte jobbigt för dig ekorren. Man vill så gärna att ens djur ska ha det bra och hitta kamrater som de får glädje av, du hade en jobbig situation med din ensamma tjej som förlorade sin syster, och så verkade det ju lösa sig med de nya tjejerna som fick flytta in. Men sen blev det så här och en blodig degu är ju nästan ännu värre än en ensam degu. Det kan vara otroligt stressande att ha djur som bråkar, så jag tycker att du ska göra det som du kommer må bäst av i längden. Om du härdar ut kanske de kommer komma överrens så småning om (de gjorde mina sugar glider tjejer som vill ha ihjäl varandra i början) och då kommer ditt slit att vara värt mödan, men om det inte blir bättre så har du bara slitit på dig själv. Och då kanske du inte orkar med dem alls, du ska ju ha energi att ta hand om dem och eventuella andra djur i hemmet. Dom är beroende av att du ska må bra. Du kanske ska hålla ett öga på marknaden om det finns någon annan som kan ta hand om dem tills de kommer överrens, eller om du ska dela på gruppen, har du till exempel en dominant hona som är den som bråkar mest så kan hela gruppdynamiken förändras om hon flyttar... Men det är du som bestämmer. Ta hand om dig! Ps: (När jag hade det jobbigt med att min grupp bråkade så gjorde jag så att jag varje dag antecknade vad som hänt i gruppen under dagen så att jag efter några dagar kan se tillbaka på mina noteringar och faktiskt se att det ändå går frammåt. Det är lätt att bli modstulen när man tycker att utveckling går långsamt eller står still helt, men med denna metod så upptäcker du lättare de små framsteg som faktiskt görs, så får man fokusera på det positiva.) ## Comment 10 Author: UlrikaD Jag som lämnade degusarna vidare mår inte heller så jäkla bra av att se att det pratas om avlivning. Jag köpte loss dem från deras förra hem just för att de inte skulle behöva dö. Då känns det otroligt hemskt att läsa att de är avlivningshotade igen. Jag sa redan från start att det inte fanns några garantier att dessa tjejer skulle gå att sätta ihop med en ensam hona. Men det skulle ju inte vara några problem att ha dem ändå, vare sig de gick ihop eller inte. Det var inga konstigheter, och inga problem. Plats och vilja fanns. Det är också väldigt tråkigt att läsa "jag ångrar så att jag inte väntade på ett bättre tillfälle, men jag får väl skylla mig själv". Jag fick intrycket att dessa tjejer var ett bra tillfälle, hade jag vetat att de var en "nödllösning" så hade jag inte låtit dem flytta alls. Efter att ha gått igenom en otroligt obehaglig historia med en tjej som skulle ge dessa som levande föda bara timmar efter jag hämtade dem, så får jag fruktansvärt ont i magen av att läsa att det är "lättare" att avliva dem. ## Comment 11 Author: ekorren #8 Tack för tipsen och uppmuntran...men hur gör jag för att förhindra att dom nya två kvarvarande bråkar inbördes när dom ser min gamla genom gallren eller hon kommer för nära? Sätta dom i olika burar också?Som det nu är måsta jag hela tiden vara med så att inte bråken urartar, än så länge är det bara tussar som har flygit men det känns som om det finns stor risk att jag får 3 degusar i 3 olika burar om jag fortsätter...nu försöker jag bara växla bur någon timme om dagen utan att dom är nära varandra, och mixa lite strö och sandbad..allt jag kan göra känns det som. Det har gått några veckor nu men jag ska låta det ge mer tid. Dom nya är ju trots allt en flockmedlem mindre nu också så det är nog extra rörigt för dom med...hoppas att dom två kommer bättre överens med tiden... #9 Många tack du också. Både för tipsen och förståelsen. Det känns så bra att det löste sig för dina sugargliders och ger mig lite mer hopp trots att det ser mörkt ut just nu. #10 Jätte tråkigt. Jag förstår att det inte känns bra, men vad vill du att jag ska säga? Att allt är fint och ok? Hålla tyst? Varken du eller jag kan göra mer än vi förmår, vissa av oss förmår mer, vissa mindre. Inte heller kan vi styra hur allt utvecklas eller hur? Jag önskar det gick. "Lill"flickan valde jag efter svår vånda att låta få somna in...för hennes egen skull...tyckte mycket om henne så prata inte om att avlivning är "lätt" är du snäll...du kan vara lugn för det är/var det inte, det handlar om val mellan två (mycket)dåliga ting. Att allt skulle gå bra och alla vara friska visste jag ju att det inte fanns några garantier för så jag klandrar dig inte för det. Både du och jag får försöka acceptera att saker kanske inte går som planerat....men visst det är svårt...väldigt svårt ibland. ## Comment 12 Author: ekorren Det här blev för känslosamt, kommer dröja länge innan jag orkar ta mig hit igen, om jag gör det. Tack ännu en gång för svaren i alla fall. Tro vad du vill ulrika men jag ville/vill bara allas väl, djur som människa. "Dina" djur också. Hoppas du mår bättre snart. ## Comment 13 Author: UlrikaD #12 Jag skrev inte om avlivningen angående den honan som inte finns längre. Jag hoppas och tror att du gjorde vad som var bäst för henne. Jag reagerade på att du skrev eventuell avlivning på de andra två plus din egen. Jag känner inte din degus, men antar att hon är trevlig, tam och speciell. Och jag känner mina töser, och de är väldigt tama, keliga och busiga. Då känns det hårt att läsa att man kan tänka sig att låta alla somna in. Det var det jag reagerade på, ingenting annat.