Sibirisk Jordekorre

Normalfärgad

  

Domän: Eukaryoter , Eukaryota
Rike: Djur, Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur, Chordata
Understam: Ryggradsdjur,Vertebrata
Klass: Däggdjur, Mammalia
Ordning: Gnagare, Rodentia
Underordning: Ekorrartade, Sciuromorpha
Familj: Sciuridae
Underfamilj: Xerinae
Släkte: Jordekorrar, Tamias
Art: Sibirisk jordekorre, Tamias sibiricus
Lever i Norra Europa och asien inkluderat Japan.

Utseende:
Kroppens längd är 12-17 cm vilket utgör två tredjedelar av dess totala längd, svansen ligger på runt 6-8cm. Som andra jordekorrar så har pälsen en rostig ton av brun med mörka ränder på ryggen och magen är benvit. Den har fyra ljusa och fem mörka linjer på längden rakt över ryggen och en färgad svans (ljus brun med breda svarta linjer på både sidorna och nästan vita kanter).


 

Beteende:
Sibiriska jordekorren begraver sin mat 5cm under marken. De tvättar sig överallt helt själva genom att börja från toppen av svansen och avslutar med att slicka sig på tassarna för att kunna gnugga ansiktet. Ibland hjälper de varandra med rengöringen. Jordekorren gör massa olika ljud, t.ex en kort "cheep" som låter lik en fågel och varar ca ½ sekund. Detta ljud produceras om jordekorren blir skrämd eller arg, och upprepas mellan 3-6 gånger i följd. Dessa jordekorrar har också ett mörkt kraxande som troligen är relaterat till parningen.
Den sibiriska jordekorren är vaken och aktiv på dagtid, men man kan ändra deras dyngsrytm i fångenskap genom att ha lampa tänd eller tända en lampa för ofta mitt i natten men det är inte att rekommendera.

Mat:
Sibiriska jordekorren är allätare. I det vilda äter de grönsaker, fröer från barrträd, nötter, knoppar på träd och buskar, svampar, bär, grödor, vete, havre och bovete. Jordekorrar jagar även insekter, unga fåglar och ödlor.
I fångenskap smakar de gärna på lite pasta, potatis, ägg, mask ect, så man bör ha lite uppsikt över dom när de är utanför buren och springer. Som godis använder jag mig mest utav oskalade jordnötter, färsk frukt/ bär som de inte får varje dag, hundgodis, mjölmask eller fryst köpt musunge. Tänk på att rensa ut gammal mat så den inte ligger och blir dålig. De gömmer maten väl men mögligt och dåligt foder kan leda en långsam död. Smarast är att låta jordekorren få gömma nötter och säd men tänka på att endast ge en mindre mängd av all färsk mat så de äter upp det under samma dag.

Min bur till jordekorrarna

Levnadssätt:
De är skogsdjur. Men med sina vassa klor är sibiriska ekorren en extremt bra klättrare. Trots detta så lever de största delen av sitt liv på marken. Denna jordekorren bygger små bon på marken i skydd från andra rovdjur. Bon kan man även hitta uppe i träden och i gamla trädstockar.
Man ska aldrig ha en ekorre i ett akvarium. De kräver en stor bur annars kan de lätt bli stressade.
Enligt jordbruksverkets regler så ska dessa ekorrar ha minst 2kvm yta. Är buren en låg modell så ska ovansidan vara helt skyddad av insyn.

Den ska vara väl inredd med massa grenar, bon och på botten ska man ha små kvistar, kanske lite bomaterial för finkar. Allt för att de ska kunna bygga egna bon om de skulle vilja.
Till mina jordekorrar har jag en labyrint på botten som var tillverkad åt smådjur, går att köpa på zoo. I den har de sitt matförråd. På burväggarna har jag satt upp urgröpta kokosnötter, trädgrenar, tunnlar samt ett och annat finkbo.
Den sibiriska jordekorren kan inte hamstra fett i kroppen och behöver därför flera ställen i buren att gömma sina matföråd på. Denna ekorren lever helst i flock medans deras släktingar, den amerikanska jordekorren, gärna lever ensam. De kan leva ensamna men bör helst bo med en kompis.
När jag hade min tjej ensam så var hon inte ens hälften så aktiv som hon är i dagsläget med fler burkompisar. Grabben jag köpte hem var grinig och seg när han bodde ensam men blev både piggare och enklare att hantera efter att han fick flytta in i flocken.

Avel:                                        
För vilt levande jordekorrar börjar deras parnings aktivitet i april, kort efter att de vaknat upp ur idet. Det blir ungefär 4-6 ungar per kull (ibland 3-7st). De föds sedan mellan slutet av maj till slutet av juni. En nyfödd sibirisk jordekorre väger ungefär  3.8 - 4gram.
Jordekorrar i fångenskap går inte i ide som sina vilda släktingar och de parar sig så fort värmen stiger och dagarna blir ljusare.

Albino färgad

Ekorren som sällskapsdjur:
Sibiriska jordekoren är bra anpassat som sällskaps djur och sprider sig över världen till nya hem. De är dagaktiva och därmed roliga att beskåda, men de kan även lätt bli tama.
När man ska plocka upp en jordekorre så får man inte ta den i svansen utan måste ta ett tag rakt över ryggen annars kan man skada dom.
Utanför buren tycker jordkekorren om att ta sig till den högsta punkten, så bli inte överaskad att dom klättrar i gardiner. Jordekorren kan inte skilja på ätbara och dödliga växter i hemmet så man bör se till att hålla giftiga växter och blommor på skyddad plats så länge de är utanför buren och springer.
Akta öppna fönster, varm spis, ljus och ting som är enkelt att välta. De är duktiga på att hoppa och brukar ta sig upp på omöjliga ställen.

Jordekorren klättrar ofta upp på sin ägares axel, rygg, huvud men hoppar fort vidare på nya föremål. Deras intensiva nyfikenhet driver dom att ständigt uppptäcka rummet de är lösa i. Det är precis därför det krävs en större bur/voljär med massa grenar, gömställen som gärna bör ändras om eller bytas ut för att kunna få bra stimulering.
Den sibiriska jordekorren brukar inte lita på människor de inte känner. Hälsar man på någon med ekorre eller själv ska köpa en ny så bör man tänka på att röra sig sakta och tyst. Men bli inte besviken, jordekorren är aldrig så kaxig runt främligar som runt sin ägare eller vana besökare.
Snabbaste sättet med att tämja din ekorre är ha tålamod. Sitt vid buren med godis, typ oskalad jordnöt och vänta tills jordekorren kommer fram och tar den. Detta kan ta ett tag men de är så nyfikna att de till slut måste se vad du har att erbjuda. Dröjer det sig för länge kan man krossa jordnöten lite så det låter mumsigt.
Upprepa detta flertal ggr. När du tycker att jordekorren börjat våga sig fram mer kan man börja med att försöka klappa den samtidigt som du matar med något gott.
Försök aldrig hålla i dom i onödan då detta kan skrämma mer än göra nytta i början. En mer tam jordekorre har inga problem att bli fast hållen korta stunder men gillar det inte. Min albino grabb Bones har jag jobbat med sedan jag köpte honom. Numer kan jag ta upp han korta stunder men varje gång jag håller i honom så gör han låga nästan morrande ljud som jag tycker låter som svordomar.
Håller jag för länge så försöker han bitas, när jag släpper Bones har han inte bråttom att komma bort från mig, han ville bara inte sitta fast.
Så länge man allid har med sig lite mat varje gång man håller på med sin jordekorre kommer denne snart att förknippa dig med mat och leta upp dig när de är ute ur buren när magen knorrar. Man kan även lägga in ny mat i deras bur om de inte gått in frivilligt innan eller så kan man locka med oskalade jordnötter. Alla mina 3 älskar oskalade jordnötter. Även min tjej som är mindre hanterbar kommer fram direkt när jag knastrar lite med skalet på jordnöten.

Källor:
*Wikidepedian (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sibirisk_jordekorre)
*Sassy: (http://www.paw-talk.net/forums/f25/siberian-chipmunks-2244.html)
*Kizzie Weahters: (http://www.paw-talk.net/forums/f25/tamias-sibiricus-siberian-chipmunk-7182.html)
*Jade: (http://www.paw-talk.net/forums/f25/siberian-chipmunk-tamias-sibiricus-7180.html)

Bilder:
Victoria's

Artikeln är skriven utav:
Sajt värden Victoria W "Zickan"