Kinkajou tillhör familjen halvbjörnar, själva Kinkajoun har själv ett flertal underarter vars skillnader avspeglas i olika storlekar, färg och pälslängd. Inom halvbjörnsfamiljen är Kinkajou den enda som har en gripsvans som de i det vilda kan hänga ifrån träden. Deras utbredningsområde är från södra Mexico till Brasilien. Kinkajou påminner på många sätt om apor och halvapor, men trots likheterna är de som sagt närmast besläktade med Tvättbjörnar och andra arter från familjen halvbjörnar.

Kärt barn har många namn brukar man säga och Kinkajou är inget undantag. Som vetenskapligt namn heter dem Potos flavos vilket kan översättas med "golden drinker" för att de har en tät gyllene päls och dricker nektar från blommor, de anses vara viktiga pollinerare eftersom att blommornas pollen fastnar i pälsen i ansiktet på dem och de går sedan från blomma till blomma och pollinerar dem på samma gång. Övriga namn de kan komma att kallas är honungsbjörn, sockerbjörn och nattvandrare med flera.

Bild lånad av yania-Stock.deviantart.com


Även om Kinkajou har tänder som en köttätare består merparten av deras kost av frukt, blommor och insekter. Men någon gång ibland (mer sällan) kan de äta ägg, nykläckta fågelungar eller djur av mindre storlek. Kinkajou livnär sig inte bara på mogen frukt utan även äter frukt som ännu inte har mognat. Flertalet studier har visat att halva deras kost ofta består av fikon. Under några säsonger på året äter dem till stor del insekter, då främst myror och i och med att deras tunga är hela 13cm lång har forskare övervägt att sätta in Kinkajou i myrsloksfamiljen framför att kategorisera dem som halvbjörnar!

Deras rörelsemönster är väldigt snabbt och om de behöver kan de hoppa från träd till träd. De kan även vrida sina fötter åt fel håll och är lika snabba att springa på det sättet som de är när fötterna är rättvridna, det gör det enkelt för dem att klättra runt i träden utan att stöta på allt för många rovdjur. De är aktiva nattetid och i gryningen, och låter väldigt mycket under sina vakna timmar. Ett av deras högsta läten har gett upphov till sitt spanska namn "la llorona" vilket skulle betyda "den skrikande kvinnan" för det är som så de låter. Det är något som man får ha med i beräkningen om man skulle vara på väg att skaffa en Kinkajou, alltså inget djur för den som tycker om att sova nattetid. Under dagen sover de i hålor i träd och trassliga bladverk för att undvika direkt solljus.

Bild lånad av yania-Stock.deviantart.com


Kinkajou honor blir könsmogna vid 25-30 månaders ålder och går dräktiga 100-120 dygn. De får endast 1 unge per kull, mer sällan även om det händer kan de få två ungar i en och samma kull. Ungens vikt vid födseln varierar så mycket som från 50-150g. Efter två veckor öppnar ungen ögonen och kan börja äta det som mamman äter. När ungen är sju veckor gammal börjar de hänga i svansen. Även om Kinkajou främst är solitär levande djur så tillåter hanarna att honor med ungar delar fruktträd med honom. De har ingen särskild parningssäsong utan parning kan äga rum vilken tid på året som helst.

Som husdjur kan Kinkajoun ställa till med mycket väsen nattetid, vilket de flesta nattdjur gör i fångenskap däremot brukar de inte förstöra saker i hemmet vilket gör att man kan ha dem lösa i rum utan att de gör allt för stor skada. Precis som med GP-råttor måste man redan från det att dem är små träna dem att fungera som husdjur och liksom GP-råttorna har de ett skarpt bett som nog inte är allt för roligt att bli biten av. De är annars lekfulla och saknar stark odör.

Kroppslängden på Kinkajou är 42-57cm lång och svansen är 40-57cm lång. De har en vikt på 2-3kg och i fångenskap brukar deras genomsnittliga ålder bli 20-25år, några djurparker har däremot fått Kinkajouer som har blivit uppemot 39år!